Blå naglar

Sitter här några dagar efter Öppet Spår och är fortfarande jättenöjd över min bedrift 😉 Är lite stel här och där men ingen större fara.

Det största problemet är mina blånaglar på tårna som gör att jag har problem att ha skor på mig. Imorse gick jag med Crocs när jag promenerade med hundarna…Inte optimalt i detta lerväder – vi har dessutom snö och is kvar på stigarna – så det gäller att gå försiktigt.

20140227-134035.jpg

Blå naglar hade jag förresten redan innan start 😉 Jag målade fingernaglarna så tjusigt innan jag åkte upp till Sälen 😉

Jag började med detta att måla naglarna för flera år sedan innan ett löparlopp. Från början var det för att om jag skulle ramla och typ bryta benet så skulle jag i alla fall ha tjusiga naglar (och nyrakade ben) om jag var tvungen att åka till sjukhuset….Det gick väldigt bra i det loppet så då blev det en ”tur-grej” istället. Så nu brukar jag måla naglarna innan lopp för att det betyder tur.

 

Annonser

JAAA!! Öppet Spår 2014

Jag är så nöjd med min (och makens) bedrift. Jag trodde inte en sekund på att vi skulle fixa det. Inte förrän vi passerat Eldris och det inte fanns några repdragningar kvar så kunde jag tänka mig att det skulle gå vägen.

Här kommer hela storyn 😉

Skidorna hämtades upp hos vår vallare på lördag em och sedan ringde han och lät skräckslagen: ”-Ta med klister, jag har vallat för minusgrader men ser nu att det blir plus hela dagen….” Okej…vi tog med klister men tänkte att det bådar inte gott.

Åkte sedan vidare för att hämta nummerlappar i Mora och inkvartera oss i Älvdalen på Älvdalens Ultbildningscentrum. Jättebra ordnat boende med middagsbuffé på kvällen och tidig frukost. Somnade som en stock strax efter 21.

Klockan ringde 4.45 på söndag morgon och jag hoppade i skidkläderna och vi gick för att äta frukost. Avfärd från Älvdalen 5.30. När vi hade en mil kvar till Sälen så började köerna…Klockan blev 7.00 och starten gick…Vi hade visserligen tid på oss till 8.30 att starta men för att hinna innan repen skulle dras så vore det ju bra att starta så tidigt som möjligt….

Start-Smågan

7:39 kom vi iväg och kunde konstatera att vi hade ett bra glid men absolut inget fäste.
De beryktade backarna i början gick i sitt makliga tempo med flera hundra skidåkare som skulle samsas om utrymmet för att kunna saxa sig uppför. Det tog sin lilla tid men kändes som en bra uppvärmning. När vi äntligen kom ut på myrarna så kändes det härligt att kunna stå och bara staka. Jag har inte haft sånt bra glid på skidorna någon gång och det kändes riktigt härligt. Vi tappade bort Annika redan i första backen men tänkte att hon kommer nog ikapp oss.

Framme i Smågan var det inga problem vi kände oss pigga och glada. Tog lite energi och provade att lägga på eget klister (kön till vallaservice var jättelång) Klistret var dock för kallt så det fastnade inte riktigt på skidorna och det var nog tur för glidet blev genast sämre.

Mångsbodarna

Efter några km så har klistret försvunnit och glidet kommit tillbaka. Jag bestämmer då att inte lägga på mer fäste utan försöka staka så långt det går. Jag stakar där jag kan och saxar uppför. Det går inte alls att diagonala för skidorna är så glatta i spåret. En kortare paus i Mångsbodarna också och vidare mot Risberg.

Risberg

Visst är det mycket uppför men jag hade förväntat mig mer uppför de första milen. Tycker att jag har hört att det bara är uppför till Evertsberg. Så upplever jag det inte utan det går bra att staka långa partier. Jag har samma taktik som på Vätternrundan – titta bara mot nästa stopp – inte på hur långt det är kvar totalt.

Evertsberg

Jag har hela tiden siktat in mig på att jag ska längre än Evertsberg. Här bryter flest åkare och här ska jag inte bryta. Jag får bryta på nästa om jag ska bryta…Janne börjar se trött ut och jag frågar om det är lika jobbigt som sist han skulle åka (då bröt han i Evertsberg) – Ja…säger han och tittar mot bussarna. Vi åker till nästa stopp i alla fall säger jag. Det blir mycket nerför nu. Vi kostar på oss en lite längre paus med toabesök här. Jag får tejp av en snäll man i toakön för jag har en jätteblåsa på höger hand.

Oxberg

Det är mycket nerför till en början men sedan kommer mycket uppför. Det är i och för sig skönt att få saxa en stund för mina knän börjar göra ont av att spåren varit så sladdriga – men det är upp, upp och upp (Lundbäcksbackarna) innan vi äntligen når Oxberg. Här tänker Janne bryta men jag övertalar honom att i alla fall åka en kontroll till…Nu har jag bestämt att jag bryter INTE. Det är ”bara” en Tjejvasa kvar och såvitt jag kommer ihåg är det nästan bara nerför… (jag kommer visst ihåg fel inser jag sedan…)Börjar dock känna mig stressad av repdragningarna och har bråttom iväg.

Hökberg

Hit anländer vi med bara 20 min marginal till repdragningen och jag tänker att fasiken om man skulle bli stoppad vid Eldris av repet. Frågar en tjej hur lång tid det är till nästa rep och hon säger två timmar. Det känns bra – men inte alls säkert. Jag har ingen klocka och har inte skrivit upp reptiderna för jag ville inte känna mig stressad. Mitt mål är bara att komma runt. Janne vill fortfarande bryta men jag lockar med den fina medaljen som han ska få när han kommer i mål…

Eldris

Mellan Hökberg och Eldris hinner det bli mörkt och det är väldigt otäckt att åka utan att se något. Spåren är jättedåliga så man kan inte förlita sig på dem heller. Jag har ingen aning om vad klockan är men det känns som att det har tagit väldigt lång tid. Jag stakar på lite innan för jag är rädd att de snart ska dra repet. Men vi hinner med ca 30 min till godo och då känns det underbart för jag  vet att vi kommer att fixa det. Om vi så ska stappla i mål 😉 Vi beslutar oss för att lägga på fäste för vi är rejält trötta så vi lämnar in skidorna.

Mål

Från Eldris är det belysning – åh vilken skillnad! Det är mycket stakning och det är tur för fästet vi fick hjälpte inte ett dugg. Vi åker och småpratar med en tjej som är rejält trött men vi bara räknar ner km skyltarna och det känns helt fantastiskt att snart ha klarat 9 mil på skidor. När vi åker in på målrakan har jag fortfarande krafter kvar att staka – jag fattar inte. Janne blev slut i armar och axlar rätt tidigt av all stakning men jag måste ha fått till tekniken på stakning i år för jag är inte alls trött i armar och axlar. Mina knän värker och två av mina tår värker och blåsan i handen skaver men jag är så glad när jag åker över mållinjen 🙂

Stapplar iväg och lämnar chipet och spanar efter medaljerna…Men vart är de…Ingen medalj!? Blir fruktansvärt besviken – nästa gång åker jag Tjejvasan så jag får en medalj… :/ Fick ett fint diplom i alla fall – och nu är första loppet i klassikern avklarad.

När jag plockade av mig pjäxorna såg jag varför tårna gjort så ont. Rejäla blånaglar…

Idag är jag väldigt mör – och stel – och nöjd 🙂

20140227-134626.jpg

20140227-134633.jpg

Laddning pågår

Det har varit tyst här på bloggen denna sista vecka innan Vasaloppet (öppet spår)…Luften gick ur mig i söndags när vi på nytt åkte till Sörskog för att äntligen få till ett längre pass..Jag hade ingen ork alls. Jag blev svettig och flåsig och stundtals gick jag mer skidor än åkte…Kändes som att jag hade någon förkylning som var påväg att bryta ut.

13 km lyckades jag med nöd och näppe få till och sedan var jag så slut att jag höll på att somna i bilen hem.

Vad händer sen? Jo all snö försvinner i ett nafs och våren knackar på. Ingen mer skidåkning – så igår lämnade vi iväg våra skidor till ”vår vallare”.

Vad händer då? Jo all snö kommer tillbaka…Hade kunnat köra ett kortare pass idag för att känna hur kroppen kändes och för att justera bindningarna som jag har sagt att jag ska göra – men inte gjort…Jag skulle testa att flytta bak dem lite för bättre glid. Nu har jag kanske lite bättre fäste men sämre glid.

Nu får det vara som det är och som det blir.

Boende är bokat i Älvdalen och vi har en chaufför som skjutsar oss till starten och möter oss i Mora.

Det får gå som det går helt enkelt…uppladdningen har verkligen inte varit den bästa och egentligen är jag galen som ens försöker – men jag har inget bättre för mig på söndag iallafall 😉 Jag kommer så långt jag kommer och resten får bli en läxa om att träna bättre inför ett så pass krävande lopp.

Som sig bör inför ett lopp som kräver en del så laddar jag med Rödbetsjuice. Det gjorde jag första gången i höstas inför multisporttävlingen – och jag tycker att det hjälpte…Sedan om det bara är tron att det ska hjälpa gör ju inget.

JessicaClaren skriver om rödbetsjuice om du vill läsa mer.

Blåslagen

Jakten på snön fortsätter….Vi har faktiskt hittat lite snö i Falun. De har konstsnö och vanlig snö vid Lugnet och vi har varit där och åkt 2 dagar nu.

Tänk vad vi bor bra i lilla Torsåker. Mitt emellan två jättefina anläggningar med både sommar och vinteraktiviteter. Dels Högbo i Sandviken och sedan Lugnet i Falun 🙂

I vår kan vi åka MTB istället för skidor där också 😉

Som sagt så åkte vi till Lugnet i måndags för att se om det fanns några spår. Glädjen var total när vi såg snön 😉 På med skidorna och – inget fäste – kämpade på ändå och skrapade ihop några kilometer.

Igår var det dags igen och nu hade vi vallat för runt -1 som det ju var igår. Förväntansfullt hoppade vi på skidorna…Men inget fäste nu heller. Jag var påväg att kliva av skidorna, bryta av dem på mitten och slänga dem åt skogen. Fy vad det är trist att åka skidor när man inte har fäste 😦

Bet ihop ändå och åkte vidare. Kom in på slingan med natursnö och där slog det tvärstopp! Åkte några meter till mot en backe men det var stopp och jag vurpade.

Vi fick åka tillbaka till slingan med konstsnö och nöta runt, runt där. Konstigt att det kan vara så olika på snö..

Sista varvet (som man ju aldrig ska åka) så skulle vi ner för sista (rätt så) stora backen och precis när jag börjar glida nerför så ser jag hur en pojke har ramlat längre ner. Jag får panik och vet inte vad jag ska göra. Spåren är rätt så bra så jag kan inte utan vidare ploga. Jag sätter mig på huk och ropar NEJ, NEJ, NEJ….AKTA! Innan jag drar rätt in i den paralyserade pojken som ligger med stavar och skidor rätt över spåret. Jag vurpar såklart och slår i rejält. Stakar sedan därifrån arg som ett bi för att pojkstackaren inte hade vett att flytta sig….

Nu har jag lite dåligt samvete – jag frågade ju inte ens hur det gick för honom, han kanske hade gjort illa sig. Förlåt stackars pojke som hade ramlat….

Efter den vurpan var det färdigåkt och vi fick ihop 9 km. Där vi gick på skidor i uppförsbackarna och sedan var det en del stakträning och träning i att åka nerför….hmm…

Nu sitter jag och letar boende till nästa helg. Lite sent påtänkt…men när jag har åkt TjejVasan och HalvVasan så har det ju räckt att åka upp samma dag. Nu blir det ju väldans tidigt att åka hemifrån på morgonen och ända upp till Sälen.

 

Teknikträning

Igår var första teknikträningspasset på längdskidor….Åh, vad jag önskar att jag hade börjat med det för flera år sedan….Någon enstaka ”glimt” av hur det ska kännas fick jag till – men då fick jag ”sådan fart” så att armarna inte hängde med 😉

Det var svårast med balansen kunde jag konstatera…Om jag ska sträcka bak foten långt bakåt (som jag aldrig har gjort förr) så tappar jag balansen och då sätter jag ner foten för tidigt (det kan man höra på ”det klapprande ljudet”)

1,5 timme var vi ute i spåret och kämpade.

Jag är lite less för mina nya skidor har verkligen kasst glid…Jag hade superglid på mina Atomic kan jag konstatera…Synd att jag har sålt dem till mamma.

Tips på hur man får superglid på skidorna någon?

Kom vinter

Nu vill jag verkligen ha snö…fina skidspår….soliga och krispiga vinterdagar…varm choklad….skidåkning. Visst är det härligt?

Varje år längtar jag efter vinter, snö, advent, jul och direkt efter nyår avskyr jag alltihopa och vill bara ha tulpaner och vår 😉

Nu längtar jag extra mycket efter snö eftersom jag och mannen var och inhandlade nya skidor igår. Jag hade visserligen skidor men de har ju gått så långt 😉 Nä faktiskt så vägde jag lite mer när jag köpte dem för några år sedan så de är lite svåra att få fäste med – helst eftersom jag inte är någon duktig åkare (ännu 😉

Vi lämnade in skidorna direkt för att preparera dem – ”mätta dem” – tror att det ska vara bra – men har egentligen ingen aning. Kostade också på en ny skidjacka. Fick ett mail från Team Sportia idag att det hade ramlat in en del poäng på mitt medlemskonto och att jag hade en bonus att hämta ut nästa gång jag handlar 😉 Jo jag tackar 😀

Idag har jag och mannen varit ut på en kort löptur och tanken är att vi ska försöka få till (minst) ett pass i veckan med löpning och ett med stavgång tills snön kommer.

Nästa helg är det första advent och det betyder att jag tjuvstartar och ställer fram alla adventsljusstakar denna helg. Det blir så mysigt….Jag vill ju hinna njuta av dem innan jul för sedan vill jag ju bara ha bort dem direkt efter nyår.

Just ja – i år är vi ju i Thailand över nyår så då får nog stakarna stå lite längre 😉

Livet deluxe

Livet snurrar som en karusell som går fortare och fortare.. Sista tiden har jag haft sjukt mycket i huvudet och därför känns det extra skönt att vara ledig idag. En dag utan bestämda tider eller krav. Långfrukost och bara vara. Läsa bok. Mysa runt i joggingbyxor. Gå med hundarna och njuta av hösten.

Igår var vi på stavgång – vilket ju är ett alldeles för snällt ord med tanke på vilken tuff träning det är – uppvärmningen är stavgång och sedan kör vi järnet i en backe. Igår var det ”älgkliv” (eller sprätt som det heter) och sedan ruscher med stavarna uppför samma backe, tredje vändan gick vi med stora kliv och stavar. Detta gjordes 5 gånger (eller var det flera??) Just ruscherna tog lite knäcken på mig för jag kan verkligen inte ta det lugnt när det gäller att springa det fortaste man kan. Efter det så körde vi ”åttan” uppför en backe och nerför en annan. Valfritt om man ville gå med stora kliv eller sprätta. Detta körde vi en halvtimme. Sen var jag mör på riktigt 😉

Smart som jag är så hade jag förberett maten innan så när vi kom hem så var det bara att värma; köttfärsbiffar med kantarellsås och potatis – hur gott som helst!

Avslutade kvällen med 15 min yoga : Happyhips med Johanna Andersson #yogobe

Jag bestämde även igår att nu får det vara slut med socker-ätande i tid och otid. Det har varit ett tag på jobbet med både fikabröd och godispåsar. Okej till mörk choklad på helgen men inte en massa kakor och annat till fika.

Sitter därför och letar recept på Rawfood-bollar – någon som kan tipsa om GODA bollar 😉 Som smakar choklad och lite sött….och cocos…

Mot En Svensk Klassiker

Nu har jag funderat färdigt. Igår anmälde jag mig till Vansbrosimningen och Lidingöloppet så nu är jag anmäld till alla Klassikerlopp – nu är det bara att köra.

Jag tänkte vänta och se om jag klarade cyklingen innan jag anmälde mig till fler lopp – men så tänkte jag igår ”Att vad är det för inställning”? Klart att jag kommer att klara cyklingen!

Jag känner mig dock inte lika övertygad som när jag skulle göra HalvKlassikern förra året…men det är bara att jaga bort de tankarna och göra sitt bästa.

Min målsättning är att genomföra klassikern – absolut inte sikta på någon tid i något lopp.

Idag ska jag fixa min cykel så att den är redo för Vätternrundan om två veckor. Köpa nya trampor och skruva dit vätskehållaren, köpa lysen, fixa däcken, kanske smörja kedjan 😉 Imorgon är planen att cykla till Årsunda och titta när sonen kör folkrace. Idag blir det nog en kortare tur på MTB.

Ha en fin dag!