VHAR 2015 – DNF

Det första lopp som jag någonsin brutit. Känns ju skitsurt men hade vi inte brutit så kanske vi hade varit ute än….

Vi tar det från början…Varken Ida eller jag var särskilt sugna på detta lopp. Vet inte riktigt varför…kanske av flera orsaker; dåligt förberedd, hinderbanan, deppigt och tråkigt just nu i vår familj, vet inte riktigt….. Båda väntade tydligen på att den andra skulle säga att vi inte skulle starta…suck…man ska lyssna på sin kropp och sitt hjärta…

Nåväl, jag fattade redan från början att hinderbanan skulle ställa till det. Jag var inte alls förberedd på en hinderbana innan start. Vi diskuterade fram och tillbaka vem som skulle ta den först. Vi hade också fått reda på att det var simning i prologen. Ida som varit förkyld tyckte att jag skulle ta den – jag tyckte väl egentligen också det. Men ville verkligen inte blöta ner mig i början eftersom jag brukar få kramp i magen när jag blir kall. På väg mot kontrollen som var i vattnet så tyckte väl Ida att jag var lite ”sävlig” – så hon sa: Okej, jag tar vattnet men då får du ta hinderbanan först!.

Prologen gick bra och sedan var det dags för hinderbanan. Började med en stång som man skulle göra en volt över. Den var så högt upp så man fick ta hjälp av sin lagmedlem för att komma upp – men det hjälpte inte mig. Misslyckades på den…Klarade man inte ett hinder så blev det 20 burpees som straff…

Hinder nr 2 var nån klänggrej som man också skulle ta sig över. Hade jag bara tänkt till lite så kanske jag hade klarat den – men man fick bara ett försök på varje hinder. Fail även på den och 20 burpees till.

Sedan däck som jag gick genom för att spara på krafterna. Ett hinder som man skulle under, över, under, över. Funkade ju. Kräla genom ett rör – tog mig igenom fast rumpan fastnade när jag försökte krypa, fick åla istället 😉

Lyfta en kettlebell-kula på 32 kg upp på ett bord. Jag fick upp kulan till brösthöjd sedan var det stopp. 20 burpees till. Tänkte allvarligt bryta redan här för jag visste att jag skulle bli tvungen att göra 40 burpees till eftersom det var armgång och repklättring kvar… :/

Klättra över ett staket och välta ett däck, gick väl bra.

Sedan var det armgång och repklättring – som blev till 40 burpess till. Fy fan i helvete vad jobbigt det var. Solen gassade och jag var slut i armarna, använde benen mycket istället men det fick jag sota för senare.

hinderbana

Till slut var plågan över och Ida var jätte-peppad att dra iväg för att jaga ikapp de andra. Jag var helt slut redan här. Hade ingen kraft kvar i benen till att cykla. Hittade den första MTB kontrollen efter lite letande.

Sedan växling till löpning. Benen var helt stumma. Fick en enervit tablett av Ida och efter ett tag kändes det lite bättre i vänster lår. Vi hittade kontrollerna utan problem och sedan var det växling igen till MTB – kommer inte ihåg att det var några större bekymmer med denna.

Växling till paddling. Där fick vi några uppmuntrande ord av Idas son: Att vi måste skynda oss….;) Iväg i kanoten. Som vanligt: KAOS! Ingen av oss kan paddla, än mindre styra. Vid en kontroll körde vi på grund, på en kontroll paddlade vi ett helvarv runt….

Växling till MTB och här vill jag minnas att det var mycket uppför. Här började det kännas tråkigt. Det var inte roligt längre.

Växling till sista löpsträckan och jag började känna av mitt knä trots mitt knäskydd. Haltade iväg mot  kontrollen nr 27 som vi hittade relativt lätt och sedan iväg mot 28:an. Vi hade sett ut en genväg så vi gick genom skog och ris (utan kompass – bara på känn) hamnade på rätt grusväg och sedan skulle vi gena igen för att komma på en stig ovanför ett grustag. Hittade en stig och började leta oss fram. Det dök upp nya stigar hela tiden som vi inte hittade på kartan. Vi gick fram och tillbaka men hittade ingen kontroll. Vi var nog där uppe minst 1 timme och letade innan vi beslutade oss för att ge upp…Vi visste att vi hade flera jobbiga kontroller kvar, bland annat upp för slalombacken. Så vi gick tillbaka till Kolgårn för att bryta. Jättetråkigt :/

Namnlös

Det var en riktigt tuff bana i år och det var inte optimalt att starta den med mjölksyra.

4,8 mil var vi ute innan vi bröt. Jag glömde stoppa klockan direkt vi kom till målet men ca 7 timmar var vi ute. 5.15 hade vi varit ute när vi stämplade sista kontrollen så vi irrade nog runt ett bra tag på kontroll 28.

Som vanligt ett bra arrangemang och bra publik och funktionärer som peppar.

Ett stort grattis till alla som kämpade sig igenom loppet. Det var inte Knäckehäxornas dag ute i skogen helt enkelt…

Lite mer positiv läsning är från våra första år som ”multisportare”:

2012
2013

Inspirerad

Efter att ha tittat på Hofors Adventure Race i helgen så blev vi så sugna att vara med på en multisporttävling – jag och mannen. Och som av en händelse dök det upp en alldeles lagom i närheten: Mikisrännet. Så nu är vi anmälda 🙂 Paddling, cykling och löpning. Ingen orientering – tack och lov – vi som inte ens hittade till Acktjärn utan att ringa morfar i helgen när vi skulle titta.

Kommer nog att bli roligt.

Löpträningen inför Lidingöloppet går sådär…Jag har börjat få känningar i mitt knä igen – nu ska jag prova alla trix med PET-flaskor och tape som går. Jag måste bara ta mig igenom Lidingöloppet…..

Ikväll på SVT1 kl 21.00 blir det dokumentärserie om En svensk klassiker. Det ska jag titta på – roligt att se hur andra upplever loppen.

Bjuder på en bild från Idas och mitt första Adventure Race – åh så kul det är!

Helgens multisport

I går var vi ute i skogarna hela dagen och tittade på alla duktiga tävlande i Hofors Adventure Race. Jag var så avis – ångrade mig ett litet tag att vi inte anmälde oss i år – men tyckte sen att jag nog gjort rätt. Årets bana var lång och tuff.
Några roliga saker som de tävlande fick sysselsätta sig med under dagen var:

Blöta ner sig totalt genom att simma i en dyig tjärn (ganska tidigt i loppet)
DSC_0019

DSC_0020

Balansera på slackline över Ankdammen

DSC_0037

Repellering från brandtornet

DSC_0043

Paddling i Edsken

DSC_0065

Och såklart löp-orientering och MTB-orientering

Det var särskilt två personer som jag följde under dagen och det var min syster Malin och min syster Idas pojkvän Daniel. Två olika lag – två totalt olika tävlande.

Daniel är helt grym och hans lag kom tvåa i herrklassen. Han tränar och är fokuserad, planerar och lämnar nog inget åt slumpen.

Malin är raka motsatsen. Hon cyklade MTB första gången förra veckan. Tar allt med en klackspark och säger att det löser sig. Jag är otroligt imponerad av bådas prestationer. Båda tog säkerligen ut sig till max.

Heja vad ni är duktiga!

DSC_0079 DSC_0035

Cykling med syrror

I helgen var jag och systrarna i stugan med mamma. Vi grillade, drack lite rosé, badade och hade mysigt.

Ida och jag cyklade upp på fredagen (16 km – från Hofors) och cyklade hem på lördagen (33 km – jag cyklade ända hem då)

Det märktes att det var länge sedan jag cyklade – fick faktiskt ont i baken.

Idag har jag cyklat med min andra syster – vi fick ihop en runda på 17 km – blandad körning på stig och grus. Det var första gången Malin cyklade MTB och det gick faktiskt väldigt bra.

Hon lånade min cykel och jag hade mannens. Hon blev kär i min cykel direkt – den är verkligen kanonbra.

Malin ska ju köra multisporttävling i helgen (och cyklade som sagt var MTB första gången idag)

Ida och jag står över i år – man ska ju lägga av när man är på topp (vi kom 2:a förra året 😉 )

Det ska bli riktigt skoj att bara titta i helgen. Tänkte ta med kameran och knäppa lite kort.

Hofors Adventure Race 2013

Här kommer storyn för årets roligaste lopp Hofors Adventure Race.

Förra året debuterade jag och min syster som knäckehäxorna i Hofors Adventure Race. Det var ju så roligt så vi började genast längta till nästa gång – som då var i helgen 🙂

Orientering och paddling var inte vår starkaste gren förra året så det skulle vi träna på till i år 😉 Tja det blev inte riktigt så…Orienteringen försökte vi få till men det gick sådär på träning före loppet….Paddlingen ”glömde vi bort”

Dagen innan var jag så nervös så att jag vaknade halv 6 på morgonen för att jag hade drömt om kartor 😉 Var livrädd att det skulle ta 10 timmar och att vi skulle bli tok-sist.

På tävlingsmorgonen kände jag mig dock oväntat lugn. Plockade upp den andra knäckehäxan påväg till tävlingen och vi hämtade ut kartor och installerade oss. Började att titta på kartorna och kände lite panik…men började om och tog det lugnt – karta för karta – och med märkpenna i högsta hugg började vi att få klart för oss vilka vägar vi skulle ta.

Prolog

Tävlingen började med en kort paddling där vi skulle runda två båtar och sedan ta oss tillbaka till bryggan. Vi valde här att hålla oss lite i bakgrunden och vi var nog bland de sista upp ur vattnet.

Sträcka 1  – MTB

Första sträckan gick vi ut i ett skapligt tempo från början. Eftersom jag är starkare i cykling än i löpning så ville jag att vi skulle cykla på lite. Första kontrollen var inga problem och vi trampade vidare till den andra kontrollen som var en bit upp efter slingan. Där var det ganska smalt och trixigt med mycket rötter och många cyklister som kom farande nerför när vi var påväg upp. Tappade lite fart men det var ingen fara på taket. Hittade den tredje kontrollen också utan problem fastän jag försökte att trippa fram utan att blöta ner skorna….. 😉 Cyklade lite för långt till den fjärde kontrollen så att vi fick vända men allt kändes fortfarande bra. Full fart mot Time där vi skulle växla till löpning/äventyr.

Sträcka 2 – Löpning/Äventyr

Här skulle en i laget paddla på luftmadrass i ankdammen medan den andra sprang och tog en kontroll. Sedan byte och då var det dags för mig att paddla och Ida skulle springa. Klev i vattnet varm och svettig och försökte ligga kvar på madrassen utan att halka av…Tog några armtag och tyckte att det kändes lätt och bra… Det gjorde det…men bara några armtag…sen tog kraften slut och jag kände mig mest som en säl som låg och försökte plaska mig fram. Hade tid att prata med publiken som stod efter vägen också 😉 Kom tillslut fram till VP där Ida väntade. Sprang tillsammans för att ta en kontroll vid Hammardammen och sedan tillbaka till VP. Tog oss tid för lite påfyllning av energi och sedan iväg på cyklarna.

Sträcka 3 – MTB

Kort sträcka påväg mot nästa VP. Inga problem

Sträcka 4 – Löpning

Orientering…Planen har vi gjort upp i förväg och vi håller oss till den. Det balanseras ut på en hängande tall och trasslas genom ris och snår (förstår varför det är bra med långbyxor eller långa strumpor fast det är varmt 😉 ) Vi känner oss som riktiga multisportare när vi väljer att vada genom vattnet istället för att springa runt – detta spar vi ett antal värdefulla minuter och kraft på. Kommer ut vid TC där nästa sträcka börjar som är paddling.

Sträcka 5 – Paddling

Kanoten ålar fram som en orm i vattnet och vi får bara till det riktigt rakt och fint en gång – det är när vi ska svänga runt en udde…Ja, ja 😉 Får en del problem vid bryggan när vi kommer helt fel och där trixar vi ett bra tag innan vi lyckas. Får smått problem igen vid tallen men lyckas tillslut backa in. Många lag paddlar om oss.

Här kommer vi också på att vi glömt att ta med extra energi – den är kvar vid cyklarna – och vi har en till sträcka kvar innan vi är tillbaka vid cyklarna.

Sträcka 6 – Löpning

Kastar oss iväg ut i skogen där terrängen är riktigt besvärlig. Följer sjökanten och letar efter en sten…funderar ett tag på om vi missat den men lyckas tillslut hitta stenen 😉 Phu! Letar vidare i skogen efter nästa kontroll och nu är vi rätt trötta – vi skulle behöva energi..Plockar några blåbär efter vägen och småspringer, går, snubblar vidare och lyckas hitta alla kontroller tillslut. Sätter av mot VP för att få äta något.

Sträcka 7 – MTB

Hetsdricker en halv flaska saft som jag har på cykeln och sedan bestämmer vi oss för att cykla vidare och äta medan vi cyklar. Nu känns det inte som att det är mycket kvar. Benen är tunga men vi trampar på. Hittar alla kontroller utan problem och trampar mot mål. Vi har ingen aning om hur det har gått – vi vet att vi ledde ett tag innan paddlingen men sedan har vi inte sett några andra lag under hela loppet. Kommer in i mål. Jättenöjda och glada! Det visar sig sen att vi blev 2:a 😀 Superroligt!

Får jättefina priser – en pannlampa, en väska och ett magnetarmband. Åker hem och äter och somnar som en stock.

Tack bästa Ida för en rolig dag tillsammans och tack till arrangörerna som gör ett jättejobb med tävlingen – och som lyckas göra den så bra 🙂

Sommaren är kort..

Herrejösses!

Det är bara drygt en vecka kvar till multisporttävlingen….Ida och jag har varit ut på två gemensamma träningsrundor varav den senaste resulterade i ett besök på Ovakos Soptipp 😉 Tänk om Ovakos säkerhetstjänst hade sett oss – två virrpannor med cykelhjälmar som irrade omkring – Ida försökte dessutom klättra över staketet – utan framgång 😉

Ja det kommer att bli riktigt roligt! Förra året var roligt och jobbigt – och jag hoppas att det kommer att bli lika roligt i år. Största glädjen är ändå att kunna vara med – det visste jag ju inte säkert i början på sommaren…Jag tappade ju några veckors träning i och med operationen och dessutom kommer jag att påbörja strålbehandlingen nästa vecka – och man kan bli trött av den – men efter att ha sett Anders i SVT:s serie ”En Svensk Klassiker” så känner jag mig stark. Vilken kämpe han är!

 

Multisport-debut (långt inlägg)

Sitter här dagen efter och njuter av en lååångfrukost och är fortfarande lycklig sedan gårdagens race.

Jag och min syster Ida debuterade i en multisporttävling på hemmaplan igår och vi  var inte väl förberedda kan man säga. Vi hade aldrig paddlat tillsammans innan (vi hade paddlat en gång var tidigare och för mig var det i gymnasiet….även om jag inte vill erkänna det så var det länge sedan… 😉 ) Vi kan inte orientera…Vi var ut veckan innan – med en kompass som vi inte hade användning av för vi visste inte hur den fungerade – och naturpasset. Den gången lyckades vi riktigt bra så vi trodde att vi skulle fixa just den delen skapligt 😉

Jag har tränat mest MTB och Ida har tränat mest löpning så där kompletterar vi varandra tänkte vi….

Hursom så var vi jättenervösa och laddade igår. Fick ut våra kartor och satte oss ner för att planera vägarna. MTB orienteringen såg inte så svår ut men löpningen såg värre ut….Fram och tillbaka över Storberget. Den första löpkontrollen skulle vara i gruvan så den skulle nog inte bli några problem att hitta men den andra löpkontrollen såg ut att vara mitt ute i ingenstans, kanske att det gick en stig dit men då skulle vi bli tvungna att springa runt alltihop…..

När vi hade skaplig koll på kartorna och vilka vägar vi skulle ta så var det tävlingsmöte och sedan start.

Tävlingen började med en prolog där vi fick ett flygfoto över centrum och där vi skulle ta 5 kontroller i valfri ordning. Sprang lite som yra höns utan tydlig plan men vi hittade ju alla kontrollerna och sedan var det bara att springa tillbaka till start för att hoppa på cykeln och börja med första delen som var en MTB sträcka med 4 kontroller.

MTB – ca 9 km – sträcka 1

Denna sträcka hade vi full koll på vilka vägar vi skulle ta så första kontrollen var inga problem (den låg dessutom efter asfaltsvägen och helt synlig – så hade vi missat den då vete 17 😉 )
Vi höll oss till planen även till kontroll 2 där vi valde en stenig stig som vi fick gå med cyklarna. Efter kontroll 2 började vi planera om och tog en annan väg till kontroll 3. Jag tror att det var ett smart val för ”rätt som det var” så kom vi rätt på kontroll 3. Sedan ut på en grusväg och full fart mot kontroll 4, den hittades lätt och sedan var det bara att köra på till paddlingen.

 

Paddling – ca 7 km – sträcka 2

Här skulle det bli spännande att se…Skulle vi komma någon vart med kanoten? Skulle vi välta? Hur skulle det gå att ta sig i och ur?

Det började med att man skulle bära kanoten ca 200 meter innan vi la den i vattnet. Fy f…n vad tung den var, det gick väl an att bära den efter cykelbanan men i snåren bland de andra kanoterna…Urk!
Vi kom fram till vattnet och knuffade i den till hälften. Ida hoppade i och var skitskraj att den skulle välta…Jag försökte så graciöst det gick att ta mig i och vi fixade det utan att välta. Kanoten gick som en orm i början men ibland fick vi till det rätt bra och vi räknade paddeltag och bytte sida precis som vi läst oss till att man skulle göra 😀

Lång sträcka till första kontrollen och väl där visste vi inte hur vi skulle få in kanoten till kanten för att kunna stämpla. Trixade ett tag och lyckades tillslut med konststycket. Iväg igen tillbaka till början där kontroll 2 var, den här gången gick det bättre att komma in till kanten. ”Snabbt” iväg igen till andra änden av sjön för kontroll 3 – även den gick skapligt snabbt att stämpla. Kollade kartan hundra gånger så att vi inte skulle missa någon kontroll eftersom vi sett att det fanns en till kontroll efter vägen. Nej vi skulle bara ha 3 kontroller i vattnet så den 4:de måste ha varit till långa banan.

Nu var det bara att paddla tvärs över sjön (igen) tillbaka till växlingsplatsen. Vi hade Marre och hennes Teamkompis Marie framför oss så vi siktade på att knappa in på dem och när det var dags att dra upp kanoterna ur vattnet så var vi jämsides.

Upp med tunga kanoten och småspringa/gå tillbaka. När vi skulle lämna av kanoterna var det massor av andra kanoter i vägen och vi skulle såklart längst bort med våra. Bland stubbar och snår. Ida blev så ivrig så hon drog på med kanoten och jag hann inte med, snubblade på en stubbe och ramlade, fick kanoten över benet och satt helt fast. Fick panik att jag skulle göra illa mig så att vi inte kunde fortsätta…Men när jag fick loss benet kände jag inget så det var bara att kämpa vidare med kanotj…veln. Här var enda gången jag blev på dåligt humör och svor. 🙂

Upp på cyklarna och iväg.


MTB – ca 6,5 km – sträcka 3

Första kontrollen på den här sträckan var upp för en grymt jobbig grusbacke. På vägen upp mötte vi flera lag som kom susande nerför så vi visste åtminstone att vi var på rätt väg 😉

Vi hittade kontrollen utan större problem och det var ljuvligt att susa nerför backen och vila benen.

Andra kontrollen var nästan framme vid vägen till Stollgången så vi cyklade på i bra fart på mestadels asfalt. När vi kom fram till stigen som skulle gå upp till kontrollen så såg vi flera som hade lämnat cyklarna och sprang upp. Vi bestämde oss för att göra lika. Om det var smart eller dumt vet jag inte för stigen var fin och det hade varit skönare att sitta på cykeln nerför än att springa.

Cyklade på till Stollgången där löpningen skulle börja.

Löpning – 10,6 km – sträcka 4

Lämnade av cyklar och ryggor. Plockade på oss vätska, en varsin snickers, passade på att gå på dass. Bytte till löparkartan och sedan var det bara att ge sig på den jobbigaste och svåraste delen av tävlingen.

Sträckan började med att vi skulle in i gruvan för att ta en kontroll där. Så långt allt väl…det var kallt och skönt att småjogga inne i gruvan. När vi skulle ut ur gruvan så var det trapporna upp – 250 branta trappsteg – de sög verkligen musten ur mina ben och jag funderade hur jag skulle orka springa efter detta. Ida puttade på mig på slutet 😉

Väl ute så stod vi som två åsnor och funderade vilket håll vi skulle ta. Team Koskenkorva (Marre och Marie) verkade ha full koll och drog iväg åt ett håll. Vi stod kvar och kliade oss i huvudet och tog en annan väg. Efter en liten bit stannade vi igen. Ska vi försöka springa rätt genom skogen för att ta oss till kontroll 2? Men vi vet ju inte vad de där ”piggarna” på kartan betyder. Tänk om vi inte kommer fram där, eller tänk om vi kommer vilse….? Vi plockade fram kompassen och gjorde ett halvhjärtat försök att lokalisera oss…..Nej, ner med den igen – den var inte till någon hjälp. Vi funderade fram och tillbaka innan vi bestämde att vi tar den stora stigen så vet vi ju åtminstone vart vi är. Det var en lång omväg men hade vi sprungit fel i skogen kunde det ju ha blivit längre. Joggade uppför och nerför och stannade till när vi såg en kontroll. Det var kontroll nr 5. Bra! Då vet vi ju vart den är sen 😉 Joggade vidare på tunga ben och visste fortfarande inte riktigt vart vi skulle. Såg på kartan att det låg hus nära vägen och kom överrens om att det måste vara den röda stugan som ligger vid golfbanan. Isåfall hade vi sprungit åt fel håll, vände och sprang förbi det röda huset och kollade efter stigar. Passerade en igenvuxen väg med vägbom och tog nästa väg upp. Följde stigen uppför berget och hörde röster i närheten…Såg grottan på håll där kontrollen skulle vara och kämpade uppför stigen. Det var rätt! Skön känsla men nu skulle vi tillbaka samma väg och åt ett helt annat håll….

Mycket uppför så vi passade på att gå för att inte köra slut på oss. Drack vatten och kollade kartan. Hittade kontroll 3 ganska lätt och sedan tillbaka igen för kontroll 4, 5, 6 och 7 som alla låg inom samma område men inte efter varandra utan man fick ju såklart springa kors och tvärs. 5:an hade vi ju lokaliserat tidigare men när vi väl var påväg mot den så blev vi osäkra – är det rätt väg? Mötte Team Koskenkorva som redan var klar med 5:an och 6:an.

Sista kontrollen på löpningen var upp på en brant stig bakom dass vid Stollengruvan. Uppför, uppför, uppför…..Härlig känsla när vi hade stämplat den och visste att vi skulle få sätta oss på cyklarna igen!

Passade på att få i oss energi innan vi cyklade iväg och sedan var det full spätta mot dammen i Tjärnäs.

MTB – 13 km – sträcka 5

Till den här kontrollen valde vi mellan två vägar men jag tror vi valde rätt. Det gick snabbt att komma fram och väl där skulle Ida simma ut till en liten flotte och stämpla. Tack för det Ida – du är en hjältinna 😉 Jag var trött och väldigt glad över att slippa simma just då. Massor av mygg som höll på att käka upp oss.

Andra kontrollen låg påväg tillbaka där vi precis hade sprungit. Var det samma jordkällare som vi redan hade varit vid? Det hade vi inte tänkt på när vi kollade kartorna tidigare….Vi chansade på att det var så och vi hade rätt 🙂 Mötte Team Koskenkorva i backen när vi var påväg upp – de var redan klara med den här.

Kände att vi skulle försöka jaga dem eftersom det bara var 2 kontroller kvar. Kontroll 3 som hette stigen var vi väldigt osäkra på vart den låg men vi körde en chansning och när vi kom fram till den så hade vi valt en snabbare väg så vi var före Team Koskenkorva. Full fart mot sista! Då slog det oss: Var det här man inte fick cykla ut på asfalten??!! Ingen idé att chansa och bli diskade och ingen tid att kolla på kartan. Vi cyklade upp för backen mot Gamla Fagerstavägen och nerför stigen så att vi kom bakvägen till Kanotväxlingen…..Ett stort misstag! När vi kom dit hade Team Koskenkorva redan stämplat och var en bra bit påväg. Vi tog upp jakten och cyklade allt vi orkade. Knappade in på dem men vi orkade aldrig om. Missade tredjeplatsen med ca 15 sekunder så det känns ju lite surt men självklart är Team Koskenkorva väl värda pallplatsen! Grymt starka och duktiga. De såg oförskämt pigga ut på löpningen.

Sammanfattningsvis så var det en jätterolig tävling och jag vill absolut vara med flera gånger. MEN först ska jag träna på orientering – det är ju där man kan tjäna in tid om man är duktig.

Jättebra arrangemang och väldigt trevlig stämning efter banan. Alla hejade och peppade, både publik och andra tävlande.

Idag känns det fint i kroppen. Lite träningsvärk i överkroppen efter paddlingen men annars är allt bra. Jag är jättenöjd med vår insats. Vi hade som mål att ta oss runt och ha roligt och det hade vi! 😀

Alla foton i detta inlägg är lånade av Hofors Adventure Group.
Det finns fler foton från tävlingen på facebook Hofors Adventure Race 2012