Lidingöloppet 2014

Vi tog oss igenom och nu har vi klarat En Svensk Klassiker. Så härligt.

Stressen och pressen började en bra bit utanför Lidingö – eller en bra bit utanför Stockholm. Bilköer….Vi trodde att vi var ute i god tid. Pyttsan. På en timme kom vi inte många km och det blev riktig panik på slutet. Absolut senast 45 min innan start ska man hämta sin nummerlapp (jag vet inte hur hårda de är på det – kanske att man kan få hämta den lite senare) 40 min innan Jannes start hämtade vi nummerlapparna och sedan gick vi mot starten i rask takt. Vi hann precis fram och få på nummerlapp och chip så var det dags för Janne att starta. Jag hade 10 min till min start och chansade på att jag skulle hinna kissa…Det var en lång kö till bajamaja också..så med 5 min till start var det bara att ge upp. Nere vi starten såg jag många som sprang ut i skogen och kissade så jag gjorde detsamma.

Vår strategi var att Janne skulle gå tills jag hade sprungit ikapp och sedan skulle vi köra vårt vanliga upplägg med att springa 5 min och gå 1 min.

De första 5 km gick bra och jag kom ikapp Janne som hade tagit sällskap med en man som gick med stora kliv. Han hade varit förkyld och kunde inte springa men han hade räknat ut att han skulle hinna gå om han gick i 10 min/km. Vi började springa och det flöt på lugnt och fint – inte ta ut sig i början…När vi sprungit ca 1 mil så började det kännas i mitt knä. Vi stannade vid sjukvårdartältet och frågade om man kunde göra något. Det enda de kunde erbjuda var att linda hårt runt knäet. Provade att springa igen men det var så hårt lindat så jag fick kramp i vad och knäveck istället….Stannade och plockade av lindan och sedan var det bara att gå.

Vi gick i rask takt för jag var rädd att vi inte skulle hinna innan repdragningarna. Passerade första repdragningen i god tid och traskade på mot nästa. Nu började det göra mer ont i knäet men det var bara att gå. Varje brant nerförsbacke fick jag gå baklänges nerför. Med 5 km kvar gjorde det ont hela tiden…bryta fanns inte på världskartan. Mannen med långa kliv gick om oss – det kanske hade lönat sig att gå med långa kliv hela vägen 😉 De sista km var det en lång rad av vaggande ”zombier” som gick i skogen. Alla mer eller mindre halta, trötta, uppgivna…Så kom då äntligen upploppet – flera trötta och halta tog sina sista krafter och sprang in i mål. Vi gick.

Vi klarade det. Vi klarade klassikern! Det känns jättebra men jag är inte nöjd. Jag har varit nöjd över alla lopp i klassikern som jag har lyckats ta mig igenom – men det känns inte något vidare att i mål i det sista loppet…Jag hade sett framför mig hur jag skulle springa och med jättetrötta ben och jättetrött kropp vara så lycklig när jag kom i mål.

Vi har tagit oss igenom loppen med alldeles för lite träning – och det är verkligen inte att rekommendera. Det går men det sliter på kroppen. Det är dessutom jättedumt.

IMG_0791

Trötta men nöjda över att ha kommit i mål

IMG_0792

Raddar upp mina medaljer från Lidingö. De tre till vänster är från Lidingö Tjejlopp, sedan Lidingö 15 och den stora fina är från årets Lidingölopp 🙂

IMG_0793

Här är årets klassikermedaljer. På Öppetspår fick man ingen medalj ;( – Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet.

Behöver jag säga att jag gillar medaljer? 🙂 Visserligen hänger de bara i garderoben men jag gillar att få en efter ett lopp 😉

 

Annonser

Vad är väl en bal på slottet…

Idag lyfter Mix Megapols tjejplan till Barcelona – åh, vad jag hade velat vara med. Det låter ju alldeles, alldeles underbart…Nominerad blev jag – och faktiskt uppringd – av någon som skulle ställa kontrollfrågor; om jag hade pass och kunde vara ledig osv…Därför trodde jag lite extra på att jag skulle vara en av de lyckliga. Men nej…det var inte min tur den här gången heller…

Och tur var väl det för då hade jag ju struntat i Lidingöloppet på lördag 😉

Just nu sitter jag och läser om reptider…
På följande platser är det repdragning:
Fågelöudde (15,5 km) måste passeras före kl. 16.15.
Grönsta-kontrollen (20 km) måste passeras före kl. 17.00
Sticklinge (23,8 km Vätskan Uddvägen) måste passeras före kl. 17:40

I måndags när vi joggade så fick mannen ont i rumpan och jag började känna av knäet….Därför kollar jag hur sakta vi kan ta oss fram och ändå klara reptiderna.

Mannen startar 13.40 och jag 13.50 – då har vi ca 2,5 timme till första repet som är efter 15,5 km. Det borde inte vara några problem. Om man går fort borde man ju hinna det. 2012 så gick ju jag större delen av Lidingö 15 och det tog ca 2 timmar. 2011 gick jag Lidingö Tjejlopp (10 km) på 1:30 tim

Jag vet ärligt talat inte riktigt hur vi ska lägga upp det. Börja lugnt (gå) – och sedan föröka springa så mycket som möjligt och hoppas på det bästa – eller börja med att springa och sedan få gå haltandes de sista 2 milen?

Dessutom börjar vi båda känna oss förkylda – det retar i halsen och jag har haft huvudvärk i två dagar. Nu proppar jag i mig zinktabletter och Kan Jang.

Det kommer att visa sig på lördag hur vi tar oss fram – men håll en tumme att vi klarar oss igenom loppet. Det hänger på detta lopp om vi kommer att klara En svensk klassiker….

Inspirerad

Efter att ha tittat på Hofors Adventure Race i helgen så blev vi så sugna att vara med på en multisporttävling – jag och mannen. Och som av en händelse dök det upp en alldeles lagom i närheten: Mikisrännet. Så nu är vi anmälda 🙂 Paddling, cykling och löpning. Ingen orientering – tack och lov – vi som inte ens hittade till Acktjärn utan att ringa morfar i helgen när vi skulle titta.

Kommer nog att bli roligt.

Löpträningen inför Lidingöloppet går sådär…Jag har börjat få känningar i mitt knä igen – nu ska jag prova alla trix med PET-flaskor och tape som går. Jag måste bara ta mig igenom Lidingöloppet…..

Ikväll på SVT1 kl 21.00 blir det dokumentärserie om En svensk klassiker. Det ska jag titta på – roligt att se hur andra upplever loppen.

Bjuder på en bild från Idas och mitt första Adventure Race – åh så kul det är!

Planering

Sitter och planerar lite roliga lopp och workshops för 2014. Något att se fram emot och något att utmana sig i.

Jag har precis bokat klart alla lopp i Klassikern så nu är det bara att träna.

Idag öppnade anmälan till nästa år Vasalopp – men jag var inte så sugen att anmäla mig 😉

Hittills har jag anmält mig till detta:

Det blir nog fler roliga lopp under året.

JAAA!! Öppet Spår 2014

Jag är så nöjd med min (och makens) bedrift. Jag trodde inte en sekund på att vi skulle fixa det. Inte förrän vi passerat Eldris och det inte fanns några repdragningar kvar så kunde jag tänka mig att det skulle gå vägen.

Här kommer hela storyn 😉

Skidorna hämtades upp hos vår vallare på lördag em och sedan ringde han och lät skräckslagen: ”-Ta med klister, jag har vallat för minusgrader men ser nu att det blir plus hela dagen….” Okej…vi tog med klister men tänkte att det bådar inte gott.

Åkte sedan vidare för att hämta nummerlappar i Mora och inkvartera oss i Älvdalen på Älvdalens Ultbildningscentrum. Jättebra ordnat boende med middagsbuffé på kvällen och tidig frukost. Somnade som en stock strax efter 21.

Klockan ringde 4.45 på söndag morgon och jag hoppade i skidkläderna och vi gick för att äta frukost. Avfärd från Älvdalen 5.30. När vi hade en mil kvar till Sälen så började köerna…Klockan blev 7.00 och starten gick…Vi hade visserligen tid på oss till 8.30 att starta men för att hinna innan repen skulle dras så vore det ju bra att starta så tidigt som möjligt….

Start-Smågan

7:39 kom vi iväg och kunde konstatera att vi hade ett bra glid men absolut inget fäste.
De beryktade backarna i början gick i sitt makliga tempo med flera hundra skidåkare som skulle samsas om utrymmet för att kunna saxa sig uppför. Det tog sin lilla tid men kändes som en bra uppvärmning. När vi äntligen kom ut på myrarna så kändes det härligt att kunna stå och bara staka. Jag har inte haft sånt bra glid på skidorna någon gång och det kändes riktigt härligt. Vi tappade bort Annika redan i första backen men tänkte att hon kommer nog ikapp oss.

Framme i Smågan var det inga problem vi kände oss pigga och glada. Tog lite energi och provade att lägga på eget klister (kön till vallaservice var jättelång) Klistret var dock för kallt så det fastnade inte riktigt på skidorna och det var nog tur för glidet blev genast sämre.

Mångsbodarna

Efter några km så har klistret försvunnit och glidet kommit tillbaka. Jag bestämmer då att inte lägga på mer fäste utan försöka staka så långt det går. Jag stakar där jag kan och saxar uppför. Det går inte alls att diagonala för skidorna är så glatta i spåret. En kortare paus i Mångsbodarna också och vidare mot Risberg.

Risberg

Visst är det mycket uppför men jag hade förväntat mig mer uppför de första milen. Tycker att jag har hört att det bara är uppför till Evertsberg. Så upplever jag det inte utan det går bra att staka långa partier. Jag har samma taktik som på Vätternrundan – titta bara mot nästa stopp – inte på hur långt det är kvar totalt.

Evertsberg

Jag har hela tiden siktat in mig på att jag ska längre än Evertsberg. Här bryter flest åkare och här ska jag inte bryta. Jag får bryta på nästa om jag ska bryta…Janne börjar se trött ut och jag frågar om det är lika jobbigt som sist han skulle åka (då bröt han i Evertsberg) – Ja…säger han och tittar mot bussarna. Vi åker till nästa stopp i alla fall säger jag. Det blir mycket nerför nu. Vi kostar på oss en lite längre paus med toabesök här. Jag får tejp av en snäll man i toakön för jag har en jätteblåsa på höger hand.

Oxberg

Det är mycket nerför till en början men sedan kommer mycket uppför. Det är i och för sig skönt att få saxa en stund för mina knän börjar göra ont av att spåren varit så sladdriga – men det är upp, upp och upp (Lundbäcksbackarna) innan vi äntligen når Oxberg. Här tänker Janne bryta men jag övertalar honom att i alla fall åka en kontroll till…Nu har jag bestämt att jag bryter INTE. Det är ”bara” en Tjejvasa kvar och såvitt jag kommer ihåg är det nästan bara nerför… (jag kommer visst ihåg fel inser jag sedan…)Börjar dock känna mig stressad av repdragningarna och har bråttom iväg.

Hökberg

Hit anländer vi med bara 20 min marginal till repdragningen och jag tänker att fasiken om man skulle bli stoppad vid Eldris av repet. Frågar en tjej hur lång tid det är till nästa rep och hon säger två timmar. Det känns bra – men inte alls säkert. Jag har ingen klocka och har inte skrivit upp reptiderna för jag ville inte känna mig stressad. Mitt mål är bara att komma runt. Janne vill fortfarande bryta men jag lockar med den fina medaljen som han ska få när han kommer i mål…

Eldris

Mellan Hökberg och Eldris hinner det bli mörkt och det är väldigt otäckt att åka utan att se något. Spåren är jättedåliga så man kan inte förlita sig på dem heller. Jag har ingen aning om vad klockan är men det känns som att det har tagit väldigt lång tid. Jag stakar på lite innan för jag är rädd att de snart ska dra repet. Men vi hinner med ca 30 min till godo och då känns det underbart för jag  vet att vi kommer att fixa det. Om vi så ska stappla i mål 😉 Vi beslutar oss för att lägga på fäste för vi är rejält trötta så vi lämnar in skidorna.

Mål

Från Eldris är det belysning – åh vilken skillnad! Det är mycket stakning och det är tur för fästet vi fick hjälpte inte ett dugg. Vi åker och småpratar med en tjej som är rejält trött men vi bara räknar ner km skyltarna och det känns helt fantastiskt att snart ha klarat 9 mil på skidor. När vi åker in på målrakan har jag fortfarande krafter kvar att staka – jag fattar inte. Janne blev slut i armar och axlar rätt tidigt av all stakning men jag måste ha fått till tekniken på stakning i år för jag är inte alls trött i armar och axlar. Mina knän värker och två av mina tår värker och blåsan i handen skaver men jag är så glad när jag åker över mållinjen 🙂

Stapplar iväg och lämnar chipet och spanar efter medaljerna…Men vart är de…Ingen medalj!? Blir fruktansvärt besviken – nästa gång åker jag Tjejvasan så jag får en medalj… :/ Fick ett fint diplom i alla fall – och nu är första loppet i klassikern avklarad.

När jag plockade av mig pjäxorna såg jag varför tårna gjort så ont. Rejäla blånaglar…

Idag är jag väldigt mör – och stel – och nöjd 🙂

20140227-134626.jpg

20140227-134633.jpg

Igång igen

Efter multisporttävlingen blev det några (många) dagars vila. På söndagen – en vecka efter – cyklade vi en MTB vända jag och mannen. Benen kändes inte riktigt pigga och inte övriga kroppen heller. På måndagen när jag vaknade hade jag ont i halsen…En till vecka med vila då.

Idag blev det en kort köra-igång-kroppen ”löpning”. 4 km med hundarna i fivefingers och med ganska många stopp för kiss&bajs (inte jag då 😉 ) Kändes bra så jag tror att jag ska ut på MTB i eftermiddag. Nu ska jag njuta av en lång härlig helgfrukost och sedan iväg till Kyrkberget för att titta på sonen när han kör folkrace.

Dottern har flyttat hem igen och bor hos oss – vi får se hur länge hon står ut 😉 Så jag tänkte att jag skulle dra med henne ut på MTB så att hon får se hur roligt det är! Men just nu är det hon som har ont i halsen :/

Jag har ju en ny cykel att prova också 😉 Har köpt mig en racer (jag som inte gillar att cykla på asfalt…) Men eftersom jag kommer att få göra om Vätternrundan (om jag vill klara Klassikern) så tänkte jag att det var lika bra att köpa en racer och träna på den innan. Det blev en Nishiki igen – jag är nöjd med de andra två som jag har köpt så då blev det så igen. Den är snygg – och väldigt lätt!

Apropå klassikern så är det Lidingöloppet nästa helg..Jag är ju anmäld men absolut inte förberedd…Jag ska fundera hur jag ska göra – men jag kan ju alltid åka ner och försöka ”ta mig runt” så är jag lite garderad om det skulle skita sig nästa år. Jag ångrar så att jag inte simmade Vansbro…

Några dagar efter

Nu har det gått några dagar och jag börjar känna mig ”normal” igen. Det har känts förvånansvärt bra i kroppen efter loppet.

Söndagen gick jag lite som i en dimma – var nog fortfarande ganska trött. Vi åkte iväg till Gefle Brygga och åt en jättegod lunch. Lax med smörslungad potatis och sedan glass och jordgubbar. Efter den lunchen kände jag att jag kvicknade till 😉
Det jag kände i kroppen var att jag kände av knäet lite i trappor och att det kändes som om hälsenorna var för korta – men annars kändes det prima.

På jobbet på måndagen var det lite grötigt i huvudet igen – så jag ägnade mig mest åt arbetsuppgifter som inte kräver så mycket tankeverksamhet 🙂

Igår var det dags att börja röra på benen – så jag och mannen tog en kortare MTB-tur. Det blev 17 km blandad körning. Vi började på grus och fortsatte på stig för att sedan avsluta med asfalt. Benen var inte så jättepigga så vi tog det lugnt.

Det är ju snart dags för nästa utmaning i klassikern; Vansbrosimningen….Om 2,5 vecka för att vara exakt…Jag har inte tagit ett simtag ännu så jag tänkte att jag måste verkligen simma lite innan. Jag vet ju att simningen har varit det lättaste på både TjejKlassikern och HalvKlassikern – men 3 km simning för en som är kass på att simma – det kan vara rätt långt…Problemet är att simhallen där jag bor är stängd och i sjöar är det både läskigt och kallt att simma.

Idag blir det inget bad iallafall för jag ska åka till min gamla arbetsplats och ha lite knytkalas till lunch. Det blir lite midsommar-mat.

Ha en skön midsommar!

Vätternrundan 2013

Här kommer storyn för min Vätternrunda.

Uppladdningen kunde ha varit bättre. Uppstigning på fredag morgon klockan 7.00 för att göra mig i ordning för studentfirande. Klockan 16.45 hade vi packat in oss i bilen och åkte mot Motala.

Ett stopp nedanför Örebro för lite mat (klockan var då 19.30) Kände mig smått stressad eftersom jag skulle hämta min nummerlapp senast 21.00. Hade planerat att sova i bilen påväg ner men var för nervös för det. Väl framme i Motala stannade mannen till så att jag kunde springa ner till Stora Torget och hämta min nummerlapp. Sprang igenom tältet där de säljer grejer och köpte mig en vind/regnjacka och ringblomssalva. Sedan fick vi leta parkering länge. Bytte om i bilen och hade inte många minuter tillgodo att ta oss till starten.

22:02 – Motala

Cyklar iväg med förhoppning att iallfall ta mig längre än 15 mil eftersom jag klarade Halvvättern förra året. Mannen åker iväg för att leta någonstans att övernatta.

Det blåser väldigt mycket och till och med lilla racern tar vind ibland. Cyklar lugnt i början för att inte ta ut mig från start. Hamnar på efterkälken och får kämpa i motvind. Cyklar på lite för att komma ikapp någon att ligga bakom. Hittar ett par som cyklar i lagom tempo och där ligger jag några mil. Det hjälper faktiskt att ligga bakom någon och slippa ta all vind själv. Känner igen vägen från både TjejVättern och HalvVättern så jag tror att det ska komma en depå efter ca 3 mil. Det gör det inte…Efter 47 km som känns som det dubbla kommer så Ödeshög. Stannar för bulle, blåbärssoppa och gurka. Cyklar härifrån 00:23 (eftersom jag tar mig tid att skriva på Facebook då så vet jag tiden 😉 ) Får sms från mannen att han väntar vid Fagerhult.

Ödeshög – Gränna

Siktar in mig på nästa stopp som är Gränna om drygt 3 mil. Det är smart att dela upp loppet mentalt i flera mindre lopp. Så jag tänker bara att jag ska till nästa depå varje gång – det känns lite lättare då 😉

Här är det rejält mörkt och jag ångrar att jag inte kostade på mig en bättre lampa. Den jag köpte lyser inte alls upp vägen framför mig så jag ser i princip ingenting. Jätteläskigt är det att cykla i mörkret. Det går skapligt bra om jag ligger bakom någon för då är det bara att följa efter – men i nedförsbackarna tror jag att min sista stund ska vara kommen…Bromsar nerför och tänker att jag hade velat cykla här när det var ljust..Passerar tidtagningen vid 01:54 vilket betyder knappt 4 timmar sedan start.

I Gränna är det många berusade ungdomar ute på kullerstensgatorna – men det går bra – ingen som ramlar ut framför cykeln 😉 Funderar om dottern har kommit hem ordentligt från sitt studentfirande….

Jättegullig liten stad med fina låga trähus 😉 Stannar i depån för påfyllning av energi och sträcka på benen. Går på bajamaja med mobilen som ficklampa. Har fått meddelande på Facebook att dottern är hemma – men har tappat sin mobil – Phu! En tappad mobil är en bagatell 😉

Gränna – Jönköping

Fryser som en galning när jag hoppar upp på cykeln igen…Kommer inte ihåg så mycket från den här sträckan. Det är mörkt och kallt och jag följer den långa ringlande ormen av röda baklyktor…Det är mitt i natten och kanske funderar jag på varför man utsätter sig för något dylikt…. Är tacksam varje gång det går uppför. Dels får jag upp värmen och dels slipper jag vara rädd att det ska gå för fort när jag inte ser något. Kommer ihåg att det är några rejäla backar ner mot Jönköping – blåhåller mig i styret och det enda jag tänker på är: ”Tänk om jag får punktering”.

Kommer fram till depån och får köttbullar med mos – Åhh, vad gott! Aldrig har pulvermos och färdiga köttbullar smakat så himmelskt. Sitter en lång stund på betongolvet i lokalen och bara njuter…Bredvid mig ligger folk och sover.

IMG_0928

Jönköping – Fagerhult

Hoppar upp på cykeln igen och jag fryser så att hela jag skakar. Tänderna skallrar och jag bara längtar efter uppförsbackar. Vet att mannen är vid en parkering invid depån i Fagerhult och trampar på för att kunna sätta mig i bilen en stund och värma mig. Det börjar ljusna nu iallafall så det känns ju lite lättare. Har 19 mil kvar – men försöker att bara fokusera på nästa depå.

Tycker att det går skapligt bra fram till Fagerhult – kan inte komma ihåg om det var några särskilt dryga partier.

Kommer fram till Fagerhult och ser mannen stå med bilen vid en parkeringsficka. Jag passar jag på att gå på bajamaja vare sig det behövs eller ej 😉 Sitter där i mörkret och blundar en stund…Håller på att somna – och funderar på om jag ska bryta….Skulle vara skönt att åka till hotell och bara få sova istället. Tar en bulle, blåbärssoppa och gurka (standard vid varje depå) och sätter mig i bilen för att värma mig en stund. Sitter ett bra tag och får upp värmen. Till slut är det bara att ge sig iväg från värmen och ut i kylan igen…brrr. Tänker att jag ska cykla till Hjo för att se hur det känns.

Fagerhult – Hjo

När jag kommer till Hjo är klockan 7:38 och solen börjar skina. Mannen möter upp och vi sätter oss i solen nere vid vattnet en stund. Så skönt att sitta mot väggen – lägger mig ner en stund för att räta på ryggen -ljuvligt. Går och hämtar en bricka med lasagne, sallad och mjölk – tar med allt till bilen och sitter där och petar i lasagnen. Är inte så hungrig…mest trött – har ju varit vaken i drygt 24 timmar nu.

Mannen går iväg med matbrickan och jag somnar en liten stund i bilen. Stannar ett bra tag i den här depån..Tar en kaffe för att vakna till. Nu är drygt 17 mil avverkade. Bara 3 till så är det 20…Nu kan jag inte bryta. Tänker på medaljen som jag ska få när jag kommer i mål 😉

Vi ses i Karlsborg säger mannen glatt och jag hoppar upp på cykeln – bara drygt 3 mil dit.

Hjo – Karlsborg

Det känns fortfarande bra i benen – och kroppen – bara knoppen som känns lite seg. Kommer inte ihåg så mycket från den här sträckan heller. Jag bara trampar på. Ibland hakar jag på någon som håller bra tempo, men mest cyklar jag själv i min egen takt. Nynnar lite på ”Put your hands up in the air…” ingen aning om varför? Brukar aldrig lyssna på den låten – och inte är det läge att sträcka upp händerna just nu heller… När det känns tungt tänker jag ”tryck-dra, tryck-dra” fast jag har tennisdojor och vanliga pedaler 😉

Framme i Karlsborg – här måste jag plocka av mig lite kläder för det börjar bli varmt. Tar av armvärmare och fleeceväst – byter undertröjan som är blöt. Sitter i bilen en stund och dricker lite kaffe. Njuter av att solen är framme.

Karlsborg – Boviken

Den här sträckan känns lätt  (trots en ganska lång och brant backe som jag går uppför för att spara lite på krafterna)- vips är jag framme i Boviken. Tar ett ganska kort stopp och fyller på med ringblomssalva – börjar känns lite skav från sömmarna på cykelbyxorna. Lyxar till det med snickers till kaffet.

Boviken – Hammarsundet

Nu är det inte långt kvar tänker jag när jag hoppar upp på cykeln igen. Inte ens en TjejVättern. Nästan direkt känner jag att det börjar göra ont på insidan av vänster knä…Jag försöker att lägga all tyngd på höger knä när jag trampar och det går skapligt sålänge det inte går uppför. I alla större uppförsbackar måste jag kliva av cykeln och gå. Smärtan liknar den jag har fått när jag springer (löparknä) fast då sitter den på höger knä och utsida – nu var det vänster knä och insida. Det skär i knäet men jag tänker INTE ge upp när det är så kort bit kvar. Då går jag hellre i mål. I alla nedförsbackar vilar jag knäet genom att ha det benet sträckt. Kommer efter en evighet till Hammarsundet och uppsöker sjukvårdstältet. Får Voltaren och massage på knäet. Sjukvårdaren tycker att jag känns väldigt kall om knäet. Inte så konstigt när jag har frusit om lår och knä sedan start… 😉 Trampar iväg igen och tänker att nu är jag snart i mål! Känns lite bättre i knäet en stund.

Bara 4 mil kvar.

Hammarsundet – Medevi

Hinner inte cykla så långt förrän knäet börjar att göra rejält ont igen…Som tur är så känns det inte alls när jag går – så varje liten backe kliver jag av och går. Det är väldigt backigt märker jag…Biter ihop och trampar – tänker på nästa depå där jag ska få stanna och vila.

Strax innan Medevi tackar min Garmin för sig…Batteriet tyckte nog att jag hade varit ute i längsta laget. Vid varje depå stoppade jag klockan för att se hur lång tid jag tog på mig för själva cyklandet. När klockan stannar har jag cyklat ca 27,5 mil och det har tagit 12 timmar och 30 minuter. Jag har dock varit påväg betydligt längre tid…Drygt 3 timmar längre har det tagit med alla depåstopp.

Det tar en evighet innan jag är framme i Medevi. Tar en sista bulle och god blåbärssoppa. Sätter mig i gräset i solen och njuter av att få vila mitt knä. Tänker på medaljen – nu är den inte långt borta…Bara 2 mil kvar.

Medevi – Motala

”Hoppar” upp på cykeln igen. Tänker att det vore bussigt om det mest var nerför nu…Men det är det ju inte. Det går upp och så går det ner och så går det upp….Även de flacka partierna känns extremt jobbiga och det här är den absolut jobbigaste delen på hela banan. Ett tag tror jag att jag har missat skylten med 10 km kvar :/ Men den kommer och då blir jag lite nedslagen…Trampar och tänker på medaljen. Ser Motala och får lite ny kraft – trampar på lite extra trots att det gör ont. Men vart är målet? Det kommer ju aldrig…Nu är det bara 6 km kvar säger en funktionär…Va F..N – Trampar lite extra av ren ilska. Så äntligen är jag påväg mot målet. När jag cyklar över mållinjen är jag så glad och så nöjd! Jag klarade det! Det var verkligen ingen lätt match – men jag fixade det!

Det tog 17 timmar – men tiden spelar verkligen ingen roll. Jag hade som mål att ta mig runt – och jag trodde inte ens på att jag skulle göra det – men det gjorde jag 🙂

IMG_0931

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Super-duper tack till snälla Ann och Magnus som lånade ut sin fina racer – och till bästa mannen som peppade mig efter vägen.