HalvVättern 2015

I mål kom vi men jag har aldrig varit så nära att bryta ett lopp som jag var igår.

Vi kom till Linköping på lördag kväll. Checkade in oss och cyklarna på hotellrummet och gick ut och åt väldigt god pasta på 1854.

   
 Vaknade på söndag morgon av att det blåste nåt helt vansinnigt… Åkte till Motala och där var himlen mörk och det blåste minst lika mycket.

10:32 gick starten och vi trampade iväg. Hittade några att ligga bakom vilket var väldigt skönt.

Första biten (31 km) till Borghamn vållade inga större problem (förutom att det blåste rejält). Sedan kom backarna upp mot Omberg och vi gick upp för största biten. När man väl når toppen så är det väldigt vackert och man vet att det blir nerför 😉

Jag tror det var här jag fick problem med att jag först blev svettig och sedan kall om mage och rygg. Det började regna också så jag blev ännu mer kall. När vi kom till nästa depå vid Ödeshög (efter 52 cyklade km) hade jag sådan kramp i magen så att jag tänkte bryta. Satt på en stol inne på brandstationen och försökte få i mig kaffe och bulle men det gick inte. Magen krampade våldsamt och jag kände att jag var nära att ramla av stolen. Gick till sjukvårdstältet och frågade efter en filt men de var slut så jag fick en ”foliefilt” – en tunn historia som faktiskt värmde lite grann. Virade in mig i den och låg på backen en stund tills krampen började ge med sig. Tittade mot tältet där de tog emot de som skulle bryta…Tänkte stappla dit..Funderade fram och tillbaka hur jag skulle göra. Det verkade inte bli en angenäm resa med regn och blåst…Kom fram till att jag skulle försöka iallafall. Virade foliefilten runt magen och trampade ut på vägen. Då satt styret löst (!) Precis som att få ett tecken på att: Ge upp nu. Vände tillbaka och lånade verktyg för att skruva fast styret.

Trampade iväg med min foliefilt flaxande runt magen och det gick skapligt en stund. Solen började komma fram och det blev varmare så jag plockade av filten. Det dröjde inte länge innan krampen kom smygande tillbaka. Bet ihop och trampade, tänkte att jag åtminstone skulle cykla till nästa depå som var Rök – det var väldigt långt mellan Ödeshög och Rök (51 km) Visserligen lättcyklat om det inte hade varit motvind och magont.

Väl framme i Rök så lade jag mig i gräset en stund och då gav krampen med sig. Fick i mig lite blåbärssoppa och en bulle. Bara ca 5 mil kvar – det skulle jag väl klara? Siktade in mig på Skänninge depå som bara var ca 2,5 mil bort. Här hade vi faktiskt medvind också så det kändes skapligt lätt. Magen krånglade fortfarande så jag fick stanna ibland och vila och sträcka ut magen. Minsta ansträngning gjorde att jag flåsade. Vi kom till Skänninge och gick till massagetältet för både jag och maken började få kramp i låren. Jäklar vad ont den massagen gjorde – tårarna rann. Mina lår var tydligen iskalla så hon undrade om jag inte hade ett par extra byxor att sätta på mig…Nej tyvärr…

Hopp om livet igen – bara 2,5 mil kvar. Men fy satan vilken motvind. Jag trampade och trampade och kom ingen vart. Magen gjorde ont och jag hade kunnat bryta fast det var så kort bit kvar. Efter en evighet rullade vi in mot Motala men de hade gjort om så man kom inte in på det vanliga stället utan cyklade en ”omväg” som kändes (just då) som att man cyklade runt halva stan.

  
Tog tacksamt emot medaljen och gick mot Folkets Hus där jag gick in i värmen och slängde i mig lite varm mat. Janne ville inte ha så han väntade ute med cyklarna. Åh vad skönt det var att värma sig.

När jag tog av mig cykelbyxorna så var padden blöt och jättekall.

Jag var helt fel klädd. När jag har cyklat hemma så har jag haft en underställströja i ull. Den leder ju bort svetten så att det inte blir blött mot huden. Nu när jag cyklade så hade jag två löpartröjor under jackan. De blev blöta direkt när jag blev svettig.

Förra gången jag cyklade Halvvättern så cyklade jag på 6:39. I år 9:01…Det säger allt om hur mycket det blåste – för det var verkligen inget härligt väder 2012 heller. Sedan var banan lite annorlunda i år – men största problemet var ändå krampen i magen.

Både jag och maken tyckte att det nästan var värre än att cykla hela Vätternrundan förra året…men man glömmer ju fort 😉

Annonser

Vätternrundor

Jag har precis loggat in på Vätternrundan och skrivit ut mitt startbevis.

Ser då att jag har faktiskt genomfört 6 lopp.

3 TjejVättern, 1 HalvVättern och 2 Vätternrundor.

TjejVättern 2009 (tid 6:22), 2010 (tid 6:21), 2011 (tid 4:22)

Tjejvattern2010

På bilden är det jag på TjejVättern 2010 med min tunga damcykel med cykelkorg.

HalvVättern 2012 (tid 6:39)

Halvvattern2012

Vätternrundan 2013 (tid 17:01), 2014 (tid 20:15)

Vatternrundan2013 Vatternrundan2014

Ser nu att det är dags att köpa ny cykeltröja då jag har haft samma under flera år 😀

#TBT

Tittade ni på En klassiker i måndags?

Det gjorde jag – och jag återupplevde känslan när man går i mål efter en sådan utmaning. En sådan härlig lyckokänsla! Jag skulle kunna plåga mig igenom 30 mil igen bara för att få känna den underbara känslan av glädje, lycka och stolthet. Att faktiskt ha klarat av en sådan utmaning utan att ge upp. Love it!

På söndag blir det lite kortare – närmare bestämt 15 mil och HalvVättern. Jag hoppas att det känns lika härligt när vi cyklar över mållinjen denna gång också – även om jag har svårt att tro det.

Idag skiner solen (äntligen) och på em blir det ett kort (ca 45 min) cykelpass. Vi åker ner på lördag till Linköping och sover där till söndag när vi ska starta HalvVättern. Vi startar ca 10.30 så vi behöver inte kliva upp jättetidigt. Riktigt lyxigt 😉

Efter helgen kommer racercyklarna att ställas undan och då är det dags att plocka fram MTB och köra igång den träningen (mycket roligare ;))

IMG_0301

Trötta (jättetrötta) men så nöjda efter förra årets Vätternrunda

Lyckopiller

Igår var det grått och tråkigt, ösregn…ingen lust att cykla.

  
Planen var långpass igår – men det ösregnade hela dagen och jag vet inte vad som skulle ha kunnat locka ut mig…

Istället blev det Morsdags-firande. Först hos mamma som bjöd på älgkalops – så gott. Sedan bjöd jag hem mina barn på middag. Det var bara dottern som hade tid att komma för sonen han var och köpte prylar till sin bil 😉 Alltid trevligt att få umgås med sina barn – det blir inte så ofta nu för tiden. De är ju vuxna och klarar sig själv.

Idag jobbade jag fort så att jag kunde gå hem vid 14. Hoppade upp på cykeln och trampade iväg mot Järbo. De blåste sidvind och motvind – märkte inte att det var medvind någonstans. Vid Järbo vände vi mot Kungsgården och sedan hem. Det blev 35 km och får räcka som långpass 😉 Det var iallafall ett bra pass med pigga ben och glatt humör. Bara en gång tänkte jag att jag skulle slänga cykel-helvetet i diket för det blåste så hemskt. Sedan vände jag på tanken och var nöjd över att få träna på att cykla i blåst eftersom det alltid blåser runt Vättern 😉

Hann lagom iväg på yoga sedan och det var underbart som alltid. Nu ska jag titta på En klassiker på tv och njuta av att cyklingen var så underbar. Det dåliga humöret från igår är som bortblåst. Träning (och sol) är världens bästa lyckopiller!

Status inför Halvvättern

Inte alls som planerat…

Tanken var att vi skulle träna för att få bra tider i år när vi kör halvklassikern. Dessvärre har träningen kommit i kläm på grund av flytter och renoveringar – men visst hade jag kunnat kliva upp en timme tidigare varje morgon för att hinna träna :/

Nu är det bara en vecka kvar och vi har fått ihop ca 9 mil racer-cykling….Plus lite MTB. Inte bra alls. Vi ska ut på söndag på ett längre pass och sedan ett kort pass nästa vecka. Men sammanlagt blir det nog inte mer än 15 mil totalt på racer.

Förra gången jag cyklade halvvättern så hade jag åtminstone cyklat 30 mil innan – även om det också är för lite.

I söndags cyklade vi drygt 4 mil – och det var jättejobbigt (!) Så vi får se hur det går att cykla 15 mil.

Nu har vi ju bokat hotell och hundpensionat och allt så vi åker väl ner och cyklar så får vi se 😉

IMG_1060

Bild från Halvvättern 2012 – när det regnade och haglade. Jag är helt genomblöt och frusen på bilden.

Planerar lopp

När man är förkyld och inte kan träna så kan man iallafall anmäla sig till olika lopp under 2015 😉 Jag och mannen har tidigare bestämt att vi ska köra Halvklassikern 2015. Vi har ju provat på En Svensk Klassiker under 2014 – och även klarat den. Men det krävs otroligt mycket träning för att loppen ska kännas överkomliga och för att kunna göra skapliga tider.

Vi kände på alla lopp i Klassikern att halva distansen var mer ”lagom” efter hur vi hade tränat – så vår förhoppning är att kunna köra Halvklassikern med lite tidsmål istället för målet att ”bara ta oss runt”.

Nu har jag anmält oss till:

HalvVasan – 3 mars 2015
HalvVättern – 7 juni 2015
Vansbro Halvsim – 3 juli 2015
Lidingö 15 – 26 september 2015

HalvVättern 2012

Nu kan jag pricka av ännu ett mål på HalvKlassikern listan. HalvVättern 2012 genomfördes igår.


Här står jag och väntar strax innan start. Lurigt väder..vad ska man ha på sig. Vill ju inte frysa, bli blöt eller för varm.

Prognosen säger inget eller ytterst lite regn så jag skippar att köpa en regnjacka och kör i min vindjacka som står emot lite väta.

Trampar på de första 33 km till första stoppet som är Borghamn strax innan backen upp till Omberg. Velar in i det sista om jag ska stanna eller inte eftersom jag har både snickers, vatten och banan med mig. Tänker sedan på att nästa stopp inte blir förrän Vida Vättern som är efter 65 cyklade km.

Jag bestämmer mig för att det kommer att kännas bättre om jag delar upp loppet i 3 mils pass där jag stannar en kort stund vid varje depå för att fylla på energi och sträcka lite på benen.


Passar på att få i mig av allt gott som bjuds. Bulle, gurka, kaffe, blåbärssoppa, saft. Hinner gå på toa och smsa mannen att jag nått första stoppet.

Hoppar på cykeln igen och trampar på mot vackra Omberg. Cyklar så långt upp i backen som jag orkar med dålig fart och går resten. Cyklar sedan på vackra vägar utan blåst ett långt tag börjar känna mig svettig. Om man cyklar TjejVättern så svänger man ju av strax efter Omberg upp mot Rök. HalvVättern förtsätter ner mot Vida Vättern för att sedan vända uppåt igen. Spännande med nya vägar och det var fina mindre vägar som gick bra att trampa på.

Stannar vid Vida Vättern också – har då 85 km kvar och allt känns prima. Svettigt så jag plockar av mig vindjackan och knölar in den i sadelväskan. Måste dricka upp min Gainomax först för att få plats men det gör inget för jag börjar bli hungrig. Klockan är ju snart lunchtid 😉 Hinner med blåbärssoppa, bulle, saft, kaffe och gurka här också. Kollar på klockan för skojs skull innan jag stannar för att se hur mycket tid som går bort vid varje stopp. Stannar i 11 minuter här.

Trampar iväg igen och hinner cykla i 5 minuter innan det börjar regna. Det regnar i ca 30 minuter så jag blir helt genomblöt. Trampar på för att hålla värmen. Det känns ganska lättrampat den här biten och när jag närmar mig Rök så har jag hunnit torka. Stannar här också och äter bulle, gurka, saft, blåbärssoppa, kaffe och energidryck. Vatten dricker jag när jag cyklar så det behöver jag inte dricka här 😉 Tittar på klockan och ser att jag kanske kan klara målet på 6:30. Susar iväg och det känns skönt att det bara är 44 km kvar. Tänker att det bara är 24 km innan nästa stopp och det är ju plättlätt 😉

Kommer till Skänninge och ställer ifrån mig cykeln. Öppnar min snickers och ska hämta en kaffe när hela himlen lyser upp av en blixt som följs av en jätteknall. Himlen är oroväckande svart så jag sveper min kaffe och snickers, tar en mugg energidryck, en blåbärsoppa och en gurka. Hoppar upp på cykeln och precis då kommer regnet. Kallt regn som öser ner. Jag är genomblöt igen och har 20 km kvar att cykla….Det är bara att cykla, ju fortare jag cyklar ju fortare får jag komma in i värmen. Ett tag känns det som om det blåser isvindar och regnet övergår i hagel. Lite längre fram ligger haglet i stora drivor efter vägen så jag hade nog tur och missade värsta hagelskuren. Det åskar igen och jag känner mig lite utlämnad där ett tag. Skylten med 10 km kvar till mål kommer upp och jag känner knappt min högra hand för den har domnat bort. Blir tvungen att ta av mig glasögonen för jag ser inget när de blir fulla av regn och skit från vägen som stänker upp. Pysslar ett tag med att få ner dem i fickan på tröjan med min bortdomnade hand. Cyklar i jättestora vattenpölar så att vattnet stänker – det gör inget – jag är redan helt genomblöt.

När jag svänger upp mot målet så har det slutat regna och jag känner mig så glad! Jag klarade det! En man cyklar upp brevid mig och tackar för att jag dragit honom de sista 15 km när han var helt slut. ”Det var så lite så, jag har inte märkt nåt” Alltid kul att få hjälpa till 🙂

I mål stod min man och väntade med en fin ros/cykel som det stod ”Välkommen i mål” ”Halvvättern” på. Äntligen fick jag en sådan fin runt halsen 🙂


Jag klarade inte riktigt mitt mål som var 6:30 för jag cyklade in på tiden 6:39 men det gör inget alls för jag är jättenöjd ändå. För 2 och 3 år sedan cyklade jag TjejVättern (10 mil) på tiden 6:22 så med tanke på det så är det ju riktigt bra 😉 De två loppen var dessutom mycket jobbigare än det här. Det första för att jag var så otränad och det andra för att jag dels var rätt otränad och sedan för att det blåste så mycket så att jag faktiskt blåste i diket vid ett tillfälle! De åren cyklade jag på en supertung damcykel med stor cykelkorg – onödigt tungt. Förra året hade jag köpt en hybridcykel som är lättare och har smalare däck och några fler växlar 😉 Den är som en dröm att cykla på om man jämför med damcykeln.

När jag kollar på Funbeat så har jag ungefär samma snitthastighet på hela HalvVättern som jag har haft på mycket kortare sträckor när jag har tränat hemma – och då är depåstoppen inräknade för jag stoppade inte klockan då. Det känns fint.

Det skulle kanske gå ännu lite lättare att cykla om jag hade en racer och ett par cykelskor – men det går ju att cykla med en hybrid och gympaskor också 😉 Men det passar bättre till 10 mil än 15 mil.

Jag är inte rädd för regn…

…men jag var smart nog att vänta ut regnandet igår. Tillslut kunde jag ge mig ut på en kvällstur där solen försökte kämpa sig fram bakom molnen. Jag drog på mig mina ”lyckobrillor” det är mina glasögon som man kan byta glas på. Blått glas för sol och gult glas för moln. När man använder dem med gult glas så blir allt mycket ljusare och finare så det såg ut som att det var en solig och fin kväll. Så fort jag lyfte på glasögonen så blev det mörkare och tråkigare. Sådana glasögon skulle man behöva ha lite oftare 😉

Min man tycker att en massa grejor som jag har är onödiga – men det är de inte alls. Tänk vad mycket lättare det går om man har bra grejor. Som i onsdags när vi spelade golf. Jag kände mig jätteproffsig i mina golfskor och golftröja – till och med Camilla sa att det måste vara därför som det gick så bra för mig 😉

”Dekaltrimmare” säger han – men jag håller inte med. Självklart går det lättare om man har rätt grejor. Sedan finns det ju onödiga grejor som man vill ha som är snygga men vad jag vet har jag inget sånt…

Kvällsturen gick bra och jag skrapade ihop nästan 3 mil – det tycker jag räcker som en sista genomkörare inför söndagen. Jag cyklade runt Torsåker: Berg – Prästhyttan – Hästbo – 68:an – Wall – Torsåker – Wij – 68:an – Berg. Det knakade lite oroväckande i höger knä (samma knä som jag fick ont i på GöteborgsVarvet) men jag hade inget ont eller så….Satt på cykeln och tänkte att jag kanske är som en gammal häst som måste gå lite varje dag för att inte ”rosta ihop”.

När vi hade hästar så fick de nyponpulver eftersom det sägs vara bra för lederna så när jag kom hem gjorde jag en smoothie på hallon, mango och nyponpulver. Blir en till sådan idag.

Imorgon måste jag packa allt som ska med för strax efter lunch åker vi mot Motala. Jag hade tur som hittade ett ledigt rum på Motala Statt – nära och bra. Hinner hämta nummerlappen på lördag och sova skapligt länge.

Skulle behöva köpa en tunn regnjacka eftersom vädret visar regn på söndag – men jag kanske hittar en sådan i mässtältet till bra pris 🙂 Skulle även behöva en liten väska att ha under sadeln med bra att ha grejor.