Sammanfattning Fjällräven Classic

Om man inte orkar läsa alla inlägg om Fjällräven Classic så kommer här en sammanfattning 😉

Var det som jag trodde?

Absolut inte. Det var mycket jobbigare än jag hade kunnat föreställa mig. Som vanligt var vi för dåligt förberedda – vi skulle ha tränat mycket mer på att gå med tung packning och ojämnt underlag.

Dessutom hade jag målat upp en bild som var långt mer ”romantisk” än verkligheten. Vackra solnedgångar och fina vandringsleder…..I verkligheten såg vi bara solen första och sista dagen. Lederna var bara sten och lera – eller i bästa fall spänger.

IMG_5082

Skulle jag göra det igen?

Jag skulle absolut kunna gå sträckan igen men inte som ett lopp. Fjällen ska avnjutas i långsamt tempo, nu jagade vi på bara för att komma i mål. Vi tog dock så lång sovmorgon som vi ville – vi ställde ingen klocka eller så utan låg kvar tills vi kände för att kliva upp.

Fördelen med ett lopp är ju alla fantastiska funktionärer som alltid var glada och att vi blev överraskade med godsaker på flera checkpoints. Souvas, morotskaka, pannkaka t ex.

Det som gick bättre än jag trodde var att sätta upp/plocka ihop tält och alla grejer. Det gick smidigt varje dag. Den frystorkade maten smakade bara bra de första dagarna sedan ville jag inte se den…Gör man en egen sådan här vandring så kan man ju välja att göra egen mat att ta med och att kanske äta något mål på fjällstation – det fick ju inte vi göra nu.

IMG_0894

Det som underlättade vandringen var helt klart stavarna. De köpte vi i sista stund eftersom jag läst att de kunde vara bra att ha. Det var en grym avlastning med stavar både uppför och nerför.

Vi hade inget onödigt med oss, utan allt som var i ryggsäcken användes. Jag vet inte hur jag skulle kunna packa en lättare ryggsäck. Jag bar sovsäck, liggunderlag, kök, mat, extrakläder. Maken bar sovsäck, liggunderlag, tält, gas, mat, extrakläder.

Var det värt det?

Jag skulle inte vilja ha det ogjort. Det har varit en fantastisk upplevelse och ett äventyr. Från att aldrig ha tältat eller ens kokat vatten på ett gas-kök, till att tillbringa flera dagar och nätter helt ute i den fantastiska fjällvärlden så tycker jag att vi har gjort det bra. Det enda man kunde tänka på var vart man skulle sätta fötterna, vart man skulle övernatta och när det var dags att ta matpaus. Alla andra tankar som brukar flyga omkring var som bortblåsta.

När jag blev ”uttråkad” – när det inte fanns så mycket att titta på så ploppade det upp sånger i mitt huvud. Det var lika när jag cyklade Vätternrundan själv  -då var det ”Put your hands up in the air” som gick på repeat i min skalle. Nu var det USA:s nationalsång, sedan var det ”Varning på stan” med Magnus Uggla 😉 och sista dagen Rysslands nationalsång 😀 Har ingen aning om varför just dessa dök upp….

Det var väldigt ovant att inte ha någon koll på omvärlden. Inte kunna meddela barnen att vi mådde bra – eller kunna kolla så att allt var bra med dem. Inte läsa tidningar. Det kändes som att vi varit borta från civilisationen mycket längre. Det skulle kunna ha blivit världskrig eller dottern hade hunnit gifta sig medan vi var borta – kändes det som…

Dessutom fanns det hela tiden någonting att vara tacksam över. Minsta småsak. Att solen tittade fram, att vi hittade en vacker plats att stanna på, att vattnet var så otroligt gott, att kroppen kändes OK, osv

IMG_5081

Kroppen då?

Kroppen klarade sig förvånansvärt bra. Jag fick skavsår av strumporna (på insidan av benen) första dagen, sedan bytte jag till andra strumpor och då blev det bättre.

Knäna har känts av lite och vi hade Ipren med som fick rycka in lite då och då.

Jag har känt mycket i ljumskarna, maken har känt mest i lår och rumpa.

Lite småstela dagen efter – och jag har känt att jag vill ut och röra på mig. Har haft ”spring i benen”.

Vi kom hem på torsdag kväll och började tvätta och packa upp. För att sedan börja packa om för Cykelvasan.

Fjällräven Classic dag 5

Vaknar upp och solen skiner 😀 Vilken underbar morgon – om än lite kall. Det har varit frost i natt och jag har sovit med dubbla tröjor, långkalsonger och strumpor.

Vill inte lämna sovsäckens värme så maken går upp och fixar kokande vatten så att jag kan sitta kvar i värmen och äta min frystorkade fruktmüsli till frukost.

Nu vet vi att det är ca 9 km innan det vankas pannkaka i Kieron. Vi packar ihop och traskar glatt iväg. Det är riktigt vackert nu när inte allt är inbäddat i regn och moln.

Alesjaure

Vaknar till den här vyn

Alesjaure

Det är så vackert, tyvärr gör inte bilderna det rättvisa

 

Vi är glada att vi inte försökte gå till Kieron igår kväll. Vi går runt ett berg (Kartinvare) och det är väldigt stenigt samtidigt som det lutar i sidled. Jobbigt åt fotlederna och knäna. Innan checkpoint är det också rätt mycket nerför.

Slutligen är vi framme och där står underbara funktionärer och steker pannkakor på muurikka. Vi får ett gäng i våra kåsor och en klick sylt. Grädden är slut men det gör inget alls. Varmt, gott och riktigt kaffe får vi också. Sitter i solen och njuter.

IMG_5097

Pannkaka i Kieron – hur gott?

Efter Kieron har vi ca 17 km kvar. Vi kränger på oss ryggsäckarna och traskar vidare. Nu går det mycket nerför och det går sakta. Det börjar kännas i knäna och jag vill inte få så ont som jag brukar få när jag springer.

Får börja att plocka av kläder efter vägen för solen gassar och det blir riktigt varmt. Energin från pannkakorna håller i sig ganska länge så vi behöver ingen lunch.

Dumt.

Vi räknar ner km – men det går sakta. Inte som när man springer eller cyklar – här tar det ca 1 timme att gå 3 km. När vi är under 1 mil kvar så känns det som att vi är ”hemma”. Det är ganska lättvandrat här men nu börjar energin ta slut. Får stanna och äta lite nötter, vädra fötter, plocka av ett par strumpor. Gå en bit. Stanna, äta nötter.

IMG_5113

Ut på tur – aldrig sur 😀 Det gäller att fylla på med energi

Med ca 5 km kvar får jag förnyade krafter. Jag har ätit ganska mycket nötter och jag känner att jag kan gå på i lite högre tempo. Maken har inte ätit så mycket annat än pannkakorna i Kieron  -han är tom på energi och orkar inte alls hålla något tempo de sista km. De sista två km är han så slut så jag undrar för mig själv om han ens ska orka….

Tillslut passerar vi skylten där det står 550 m till mål och då känner jag hur det börjar bränna bakom ögonlocken och sväljer frenetiskt för att få bort klumpen i halsen.

Ju närmare vi kommer och jag hör hur folk applåderar och tjoar ju svårare blir det att hålla borta tårarna. När vi kommer in på ”målrakan” och folk står på sidan och applåderar och de sitter vid Trekkers Inn och tjoar så rinner tårarna. Glädjetårar, utmattningstårar, jag-klarade-det-tårar. Alla känslor väller fram.

IMG_5114

Äntligen i mål 🙂

Efter målgång så får vi saft och så småningom våra välförtjänta och fina medaljer (och tygmärken). Vi lämnar in skorna på lite omvårdnad och går på en riktig toalett.

IMG_5146

Pratar med barnen som inte kunnat nå oss på hela tiden eftersom täckningen på mobilerna försvann efter Kebnekaise.

Sedan går vi till Trekkers Inn för att ta en iskall öl och något att äta.

IMG_5103

Vi har förbokat bussbiljetter till flyget imorgon men vi har ingenstans att bo i Abisko och vi har ingen lust att tälta. Ringer som en galning till Scandic i Kiruna men det är kö och jag får inget svar. Kommer sedan på att på SPiS där vi åt första kvällen i Kiruna där har de ett vandrarhem/hotell. Lyckas få ett rum där.

Får våra bussbiljetter sålda och lyckas komma på den enda lokalbussen som går från Abisko till Kiruna. Så sitter vi med vår packning påväg till Kiruna. Lite snopet att det blev så hastigt. Abisko Fjällstation såg väldigt fin ut och jag hade gärna bott kvar där och haft tid till att kolla runt. Men nu finns ju en anledning att åka tillbaka 😉

Väl framme i Kiruna checkar vi in och det är ljuvligt att ställa sig i duschen. Duschar länge…sedan går vi för att äta. Vi är för trötta för att äta och tuggorna växer i munnen. Gissa om sängen är skön sedan?

Dagens vandring: 26,1 km
Dagens bästa: Att vakna till solsken
Dagens sämsta: Inget

Fjällräven Classic dag 4

Tisdag:

Vi vaknade mitt i natten av att himlen hade öppnat sig. Det fullkomligt vräkte ner och när vi tittade ut i förtältet så hade det runnit in vatten. Där fanns all vår packning och ryggsäckarna hade blivit blöta :/

Jag var dessutom rädd eftersom vi tältat på en höjd (alla andra hade slagit läger nere i dalgången) och jag tänkte att om det börjar åska…då är det inte ett bra ställe att vara på….

Tillslut fick jag koncentrera mig på yoga-andning för att kunna släppa tanken på eventuellt åskväder – och när jag hade räknat andetag ett tag så somnade jag….

Vaknade av att det fortfarande regnade och ville inte kliva upp….Tillslut mattades regnandet av och vi bestämde att det var dags. Hade tur (igen) att regnet slutade när vi började packa ihop.

Nu hade vi ledens högsta punkt framför oss – men det gick oväntat lätt. Jag antar att en stor del i det hela var att vi startade med utvilade ben.

IMG_0911

Efter upp kommer ner…och faktiskt tycker vi båda att ner är jobbigare än upp, iallafall för knäna. Strax innan checkpoint Tjäktja så var det ett litet vad över jokken Sielmmajiira. Nattens regnande hade dock gjort att vattennivån höjts med flera centimeter. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man ska balansera på halkiga stenar i strömmande vatten.

Vi kom över nästan torrskodda och uppe vid checkpoint väntade dagens bästa överraskning: Varmt kaffe och morotskaka. Himmel vad gott!

Tyvärr har jag inga bilder från dagen eftersom det regnade av och till hela tiden.

Vi siktade in oss på Alesjaure och gärna en bit till idag för att ha så kort bit som möjligt sista dagen.

Innan Alesjaure stannade vi för att äta lunch. Då fick vi sällskap av ett par koreaner (?) – där tjejen i sällskapet frös så väldigt. Hon berättade att hennes kille bara hade visat soliga bilder när han skulle övertala henne att följa med…Ungefär som jag hade gjort då 😉 Och som jag hade tänkt  – att det skulle vara sol nästan hela tiden 😀

Sträckan fram till Alesjaure var ganska lättvandrad och vi bestämde att ta en längre paus i Alesjaure och gå så länge vi orkade på kvällen. Vi festade loss med varm choklad och kanelbulle och jag köpte på mig chips och lufttorkad skinka till kvällen.

Alesjaure
Alesjaure
Maken ville helst gå hela vägen till Kieron där det vankades pannkakor – men jag var så trött när vi kommit till slutet av sjön att jag inte ville gå längre. Det märktes tydligt när jag varit för dålig med att fylla på energi. Nu hade energin från kanelbullen och den varma chokladen gått ur och jag var trött.

Vi lyckades hitta en fin plats och det kändes bra att inte ha så väldigt långt kvar. Vi skulle nog fixa sista biten på en dag.
Vackert

Jag var så trött på frystorkat att middagen bestod av chips och lufttorkad skinka. Maken var också less så hans middag blev varm choklad…

Jag drar mössan över ögonen och somnar som en stock.

Dagens vandring: 27,6 km
Dagens bästa: Morotskaka
Dagens värsta: Nattens regn

 

Fjällräven Classic dag 3

Vilken natt! Det blev inte många timmars sömn. Tältet höll på att blåsa sönder och jag låg och lyssnade efter ljudet av tältduk som blåser sönder…Dessutom regnade det rätt friskt.

Lyckades packa ihop utan att tältet blåste iväg och vandrade vidare mot Sälka. Där stannade vi för ett längre lunch-stopp och eftersom det fanns kiosk kostade vi på oss varsin Fanta till den frystorkade lunchen. Riktigt gott.

DSC00188

Planen idag var att gå så långt som möjligt upp mot Tjäktapasset. Helst ville vi gå hela vägen fram till Tjäkta men eftersom det är ledens högsta punkt så bestämde vi att det var dumt att avsluta med det när vi var trötta.

DSC00192DSC00193DSC00194DSC00195

Vi hittar en tältplats med en makalös vy och känner oss nöjda över att vi kommit en bit upp mot Tjäktjapasset. Det kommer att kännas bra imorgon bitti att ha en bit av stigningen avklarad….Vi slår läger redan klockan 18.00 och har tid till att njuta av utsikten och vår frystorkade mat.

Dagens vandring: 16,5 km
Dagens bästa: Fanta till lunch
Dagens värsta: Nattens blåsväder

 

 

Fjällräven Classic dag 2

Söndag:

Sov inte särskilt bra under natten. Det blåste rätt bra och regnade lite grann. Låg kvar i sovsäcken ett tag innan vi bestämde att nu är det dags att plocka ihop. Hade sådan tur att det slutade att regna lagom till vi skulle packa ihop tältet.

IMG_5048

Skavsår

Pysslade om mina skavsår som jag fått på insidan av benen och sedan gick vi mot Kebnekaise fjällstation. Det var ca 3-4 km ifrån där vi övernattat.

IMG_5052

Friskt fjällvatten

IMG_5050

Ett antal sådana broar passerade vi

IMG_0881IMG_5056

Väl vid Kebnekaise Fjällstation stämplade vi våra pass, fick saft och bulle och kunde gå på riktig toalett.

Traskade sedan vidare genom det underbara landskapet som tyvärr var täckt med dimma till stor del.

 

Den ursprungliga planen var att hinna till checkpoint Sälka idag. Det skulle innebära först 7,5 km till vår första paus, sedan 15 km till Singi och sedan ytterligare 12,5 km till Sälka.

Eftersom vi låg efter tidsplanen (hann ju inte till Kebnekaise igår) så fick vi tänka oss en plan B – det kanske skulle behövas ytterligare ett dygn för att orka med. Vi hade ett plan inbokat på torsdagen och i värsta fall skulle vi få åka direkt från målet till flygplatsen.

Det var tuffare än vi trott att gå med tung packning och dessutom var leden inte lika fin som vi trodde. Mycket sten och mycket lera…

IMG_5067

Stenarna i förgrunden är leden som vi går på

Vi bestämde att passera Singi och sedan försöka hitta en plats för övernattning. Vid Singi väntade en överraskning: Souvas – renkött, mos och lingonsylt i tunnbröd. Smakade fint!

DSC00181

Singistugorna

Jag hade skrivit ut en beskrivning av de olika sträckorna från Fjällrävens sida och vi läste att sträckan Singi-Sälka var rätt lättvandrad. Vi siktade på att ta oss till vindskyddet Koupertjåkka som ligger halvvägs till Sälka – men energin tog slut innan och vi hittade en fin plats att slå läger för natten.

Vis av förra nattens tältplats valde vi den här gången att bo för oss själva – det underlättar när man behöver gå ”på toaletten”.

DSC00187.JPG

Nattens läger

Dagens vandring: 23,1 km
Dagens bästa: Att vakna på morgonen till vackra vyer
Dagens värsta: Att inte fylla på med tillräcklig energi

Fjällräven Classic dag 1

Fredag:

Vi flög upp till Kiruna på fredagen och hade gott om tid på oss att hämta ut vandringspass, mat, gas och känna in stämningen.

Käkade gott på SPiS – vilket var ett jättetrevligt ställe.

Sedan sov vi gott i våra sängar för sista natten på några dagar.

Lördag:

Käkade god frukost och kollade över utrustningen lite grann. Gick sedan bort till Camp Ripan där bussen skulle ta oss till starten. Vägde våra ryggsäckar, makens slutade på drygt 17 kg och min på drygt 13 kg. Lite mer än vi hade räknat med…

IMG_5025

Väl vid starten så hade vi ca 1,5 timme på oss innan vi skulle gå. Vi stämplade första stämpeln i vårt vandringspass och satt mest och väntade in att vi skulle få gå iväg.

IMG_5034

Vi hade ju tyvärr en tråkig starttid: 16:00 – och med tanke på det så skulle vi inte hinna så långt första dagen. Målsättningen var att hinna till Kebnekaise Fjällstation 19 km.
Starten Fjällräven Classic

Starten Fjällräven Classic

Tillslut gick starten iallafall och vi traskade förväntansfullt iväg.

Startat

Siktet var inställt på Lap Dånalds efter 6 km. Renburgare.

Lap Dånalds
Lap Dånalds

Smakade fin-fint och gav oss lite energi till den fortsatta vandringen. Vi gick drygt 1 mil till innan vi bestämde oss för att slå upp tältet. Det var en plats där flera andra redan slagit upp sina tält och det kändes lite ”tryggt” första natten att stanna där.


Det gick bra att sätta upp tältet och blåsa upp liggunderlagen och sedan fixa lite mat. Frystorkad pasta bolognese – smakade bättre än förväntat.

Dagens vandring: 16, 4 km
Dagens bästa: Att kunna dricka iskallt gott vatten ur vilken porlande bäck som helst
Dagens värsta: Inget

 

Packad och klar

Vad jag vet så är allt packat nu inför det stora äventyret. Fjällräven Classic.

img_4998

Imorgon åker vi till Kiruna och sover en natt där, sedan på lördag åker vi buss från Kiruna till starten i Nikkaluokta.

Jag börjar känna mig lite nervös – vad har vi gett oss in på? 11 mil är långt…kanske inte om man är en van vandrare…men det är ju inte vi 😉

Testade gasköket igår – vi fick fart på det så nu kan vi få oss lite morgonkaffe och frystorkat.

Vi hörs om drygt en vecka då vi förhoppningsvis har tagit oss i mål 🙂

img_4999