Se över dina försäkringar

Jag är ingen säljare av försäkringar men när jag blev sjuk för två år sedan så hade jag sådan ”tur” att något år tidigare så ringde en telefonförsäljare och ville sälja en bröstcancerförsäkring. Självklart kan man inte försäkra sig mot cancer och jag brukar inte köpa saker av telefonförsäljare – men just denna gång lyssnade jag lite extra.

Försäkringen betalar ut ett engångsbelopp om du drabbas av bröstcancer och sedan ett belopp varje månad i ett år. Premien är inte alls hög om du inte är så gammal så jag tycker absolut att det är en bra försäkring. Det var inga problem alls när jag fick min diagnos – jag skickade in läkarintyg och pengarna betalades ut direkt.

Jag är så glad att jag trots allt tecknade den där försäkringen för pengarna har gått till att unna mig saker som jag mår bra av.

Jag tror att de har gjort om försäkringen nu så att den både gäller underlivscancer och bröstcancer. Det finns även en motsvarande för män.

Se även till att ni har en Sjuk- och Olycksfallsförsäkring!

Anledningen till att jag kom på detta nu är mindre rolig – vår släkting fick ett tråkigt besked för ett tag sedan och det visade sig att han inte har  någon försäkring som täcker. De flesta har en Sjuk- och Olycksfallsförsäkring genom sitt arbete men är man t ex egen företagare så måste man ha en egen försäkring och då kan det bli bortglömt…

Annonser

Tack

Jag vet knappt var jag ska börja. Jag har haft sådana fantastiska dagar på Österlen – med fantastiska människor och fantastisk mat. Jag har verkligen fyllt på energi och jag uppmanar ALLA som har tänkt tanken att åka på en rehabresa: ÅK!

Tack så mycket till Cancerrehabfonden som gjort detta möjligt. Tack till Foodpower som ordnade just denna resa och tack till Talldungen för ett mysigt boende med en helt otrolig mat. Tack till underbara kursledare och sist men inte minst – alla fantastiska deltagare/medsystrar.

Tänk vad skönt det kan vara att få bli ”ompysslad” under 4 dagar. Bara slå sig ner vid ett dukat bord och njuta av maten. Att få börja varje dag med lugn yoga i skenet av levande ljus och en sprakande brasa. Att samtala i grupp om det som varit svårt. Att meditera. Att åka till havet och bara vara. Att avsluta dagen med avslappning/meditation. Att skratta. Att gråta.

 

IMG_0994.JPG

IMG_0991.JPG

IMG_1011.JPG

IMG_1002.JPG

IMG_1031.JPG

IMG_1037.JPG

IMG_1030.JPG

IMG_1034.JPG

IMG_1010.JPG

Rehab

I mitten på november åker jag till Österlen på en rehabresa. Detta är möjligt tack vare Cancerrehabfonden. Gå gärna in och stöd cancerrehabfonden så att fler som drabbats av cancer får möjlighet att åka iväg på en rehabresa.

Jag snubblade över denna rehabresa av en slump. Cancerrehabfonden annonserade på Facebook att det fanns platser kvar på FoodPower på Österlen. Jag tyckte att det lät underbart; yoga, mat som ger styrka och samtal om livet.

Jag fick en plats och nu har jag haft stora problem att hitta en resa dit. Tänkte ta tåget först – men 10 timmars restid och dyrare än att flyga lockade inte – trots att jag älskar att åka tåg.

Flyg från Arlanda? Borlänge? till Malmö? Kristianstad? Valet föll på Stockholm-Kristianstad eftersom det skulle ta 3 timmar att ta sig från Malmö till den lilla orten på Österlen där vi ska vara. Från Kristianstad tar det 30 min.

Nu är det bara att se fram emot några dagar av absolut avkoppling och förhoppningsvis komma hem med nya erfarenheter.

Kinesiotejp

Tidigare har jag hört talas om Kinesiotejp i samband med träning. T ex vid löparknä. Jag har aldrig provat men tänkt att jag ska prova…
För ett tag sedan var jag på återbesök hos sjukgymnasten efter min operation. Hon frågade hur det fungerade och jag sa att det som förvånar mig är att operationsärret stramar och gör ont så pass lång tid efter operationen (6 mån) Jag kan vakna på natten av att det stramar i ärret.
– Om du vill kan vi prova att tejpa med Kinesiotejp, sa hon.
Okej, tänkte jag…Prova går väl alltid…

Första natten med tejpen så sov jag som en stock och jag har inte känt något i ärret sedan dess. Idag har jag varit till henne för att sätta på en ny tejpbit och i går natt sov jag utan tejp. Vad tror ni hände? Jo, jag vaknade av att ärret stramade.
Det fungerar med andra ord väldigt bra! Iallafall för mig.

Så därför tipsar jag om det – utifall någon annan har ett stramande operationsärr – prova Kinesiotejp.

Jag kommer absolut att prova det på mitt löparknä också.

Äntligen!

Hela den här sommaren har varit en enda lång väntan. Från dagen då jag bokade kontrollen på bröstmottagningen till igår. Först väntan på att få komma på kontroll, sedan väntan på beskedet, väntan på operationen, väntan på återbesöket och besked om hur allvarligt det kunde tänkas vara.

Igår var det dags för återbesök – två timmar var avsatt – och det började med information av lymfterapeut – och sedan sjukgymnast – och sedan kom två läkare och en sköterska in. De såg gravallvarliga ut och jag förberedde mig på det värsta….Men de berättade att hela tumören kunde avlägsnas vid operationen och att det inte hade spridit sig vidare till körtlarna. Dessutom var tumören av en ”snällare” variant så ingen cellgiftsbehandling behövs. Jag satt bara och väntade på att de skulle säga: MEN…

Men det gjorde de tack och lov inte 🙂 Jag är så lycklig!

Självklart är jag ju inte friskförklarad – men prognosen ser positiv ut.

Strålbehandling och medicinering kommer det att bli men det känns inte som något hemskt.

Äntligen är ovissheten över och nu längtar jag efter att börja träna igen. Just nu är jag förkyld så jag får vänta några dagar till men jag försöker att yoga lite i alla fall.

Har surfat runt lite och läst om bröstcancer (nu vågar jag det – bröstsköterskan rekommenderade mig att inte göra det, för det finns så många olika berättelser och det är bara dumt att jaga upp sig i onödan) för jag vill ju få reda på hur jag kunde drabbas. Jag hade förstått om jag var storrökare, åt bara skräpmat och aldrig motionerade….men jag kan inte hitta någon riskfaktor som jag uppfyller…

Jag har även läst boken ”Crazy Sexy Diet”. Den är skriven av Kris Carr som diagnostiserades med obotlig cancer när hon var 31 år. Hon lade om hela sin kost och hon mår mycket bättre idag. Den går ut på att förnya och reparera kroppen med raw food, gröna drinkar och smoothies. Den innehåller också en 21-dagars reningskur som jag kommer att prova på så fort jag känner mig ”redo”.

Jag hade tänkt att börja i måndags men det är svårt att göra så stora förändringar på en gång…

Jag har i alla fall slutat med kaffe för det sägs vara en av de saker som försurar kroppen. MEN jag såg precis denna artikel så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra… Kaffe mot återfall i bröstcancer

Någonting måste jag ju ändra på för att inte ”åka dit igen”. Men motion är i alla fall bra så det fortsätter jag med! 🙂

Nya tag

En vecka har gått sedan operationen och igår var jag ut på en liten cykeltur ”en första träningsrunda” för att få röra på benen och känna på hur det kändes.

Vi cyklade mestadels på asfalt för grusväg är lite för skumpigt – det drar i ärret. Det gick bra men benen var lite som spaghetti – vet inte om det kanske blir så efter en operation – att man blir lite orkeslös…Gnetade ihop 18 km med en fikapaus i mitten 😉 Lagom start.

Lite senare på kvällen blev det geocaching i Harskär – en promenad bland blåbärsris och högt gräs. Resulterade i en hittad burk samt en fästing som kröp omkring på mitt ben och letade efter en lämplig plats att slå sig ner.

Idag tänkte jag försöka mig på lite yoga. Det går nog inte att göra alla övningar men lite försiktigt kan jag nog prova.

Imorgon sticker vi på en oplanerad ”minisemester” kombinerat med leta-lägenhet-åt-dottern i Norge. Jag tror inte att vi hinner med så särskilt mycket annat än att sitta i bilen – men lite geocaching kanske går att klämma in 😉

Annars är planen att komma igång med cyklingen så snabbt som möjligt för att mitt mål är fortfarande att vara med på multisporttävlingen. Efter återbesöket vet jag mer hur det blir med kommande behandlingar – och då kan jag bestämma hur jag ska göra.