Tjejvättern 2018


Loppen duggar tätt nu 😉

Härlig nostalgi att cykla Tjejvättern igen, senast var ju 2011. Jag gillar verkligen Tjejvättern för den härliga stämningen.

I år trodde jag att jag skulle få sällskap av Camilla, hon skulle cykla Halvvättern men bytte i sista sekund till Tjejvättern och fick plats i min startgrupp. På morgonen skickade hon meddelande att hon hade jätteont i halsen :/ Så trist. Hoppas att vi kan cykla ihop nästa år istället.

Vid starten kom Camilla och hennes man förbi och hejade, det var kul. Tyvärr fick jag aldrig någon bild men hon knäppte på mig och maken så jag lånar den 😉 Vet inte varför jag står och håller på med mobilen under tiden vi pratar (?!) Ohyfsat.

Rullade iväg vid 9:22 och det kändes fint. Lite stum i låren efter Siljan Runt men det försvann efter ett tag. Kände bara glädje och trampade glatt på till första stopp. Från början hade jag bestämt att inte stanna här utan trampa på för att ha lite fart uppför backen mot Omberg och sedan stanna efter toppen och äta en snickers och vila lite. Men precis innan depån så trängde sig en husbil in bland alla cyklister och jag var tvungen att sakta ner så då tyckte jag att jag lika gärna kunde ta ett kort stopp för lite saltgurka och blåbärssoppa.

Trampade sedan vidare i långsamt mak uppför backen men den här gången cyklade jag upp för hela och den kändes inte lika hemsk som den har gjort de andra gångerna. Sedan följde en lång bit i skuggan där det var lättcyklat och jag till och med hann börja frysa lite.

Det gick lätt de första 7 milen och sedan började det ta slut på energi. Efter sista stopp i Skänninge var det lite långtråkigt (här hade det varit toppen med sällskap).

Loppet var lite längre i år 10,2 mil (nästan 10,3 visade min GPS) för att de hade gjort om bansträckningen lite för att få det säkrare. Jag visste ju detta någonstans i bakhuvudet men hade ändå hängt upp mig på 10 mil så när jag trodde att det var 5 km kvar så var det 8 km….det kändes väldigt långt. Dessutom hade jag slut på vätska sista milen och allt jag kunde tänka på var hur törstig jag var 😉

Kom i mål på den bästa tiden hittills av mina Tjejvättern så det var roligt. Jag hade ju en förhoppning om 4 timmar men det hade jag tränat för dåligt för så det höll inte. Jag är nöjd ändå med tanke på värmen och att jag tränat så dåligt.

I mål väntade maken med blomma, choklad och den godaste jordgubbsdryck jag druckit 🙂 Sedan bar det av mot McDonalds för påfyllning av energi.

Detta var den bästa Tjejvättern som jag har cyklat. Vädret var perfekt! Sol, varmt och det fläktade lite. Ingen blåst som det alltid annars är. Det kändes mycket lättare än Siljan Runt helgen innan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s