Jag har faktiskt sprungit halvmarathon ett par gånger….för ett antal år sedan.
Nu kan jag knappt springa 5 km utan att få jätteont i mitt knä (löparknä)
Men jag vill springa. Det är ett enkelt sätt att komma ut och röra på sig. Det kräver inget annat än ett par skor.
Jag har börjat löpträna flera gånger (ofta inför något lopp) och sedan efter loppet – när jag iallafall fått linka i mål för mitt knä – så har jag inte sprungit på ett tag. Tills nästa lopp. Osv…
Nu är det dags igen. Jag har nämligen en hemlig dröm. Men först ska jag komma igång med löpningen så får vi se om det funkar… 😉
Jag har hittat ett program för att komma igång med 5 km. Det verkar bra så jag ska köra på det. På 6 veckor ska man komma igång och springa 5 km – jag hoppas verkligen att det kommer att funka.
Ställde klockan imorse för första passet. 32 minuter. Man springer så långt man orkar och sedan går man. Var 4:e minut springer man igen. Orkar man bara springa 1 minut så går man 3 minuter innan det är dags att springa igen. Jag sprang 3 minuter och gick 1 minut i 32 minuter. Jag hade orkat springa fler minuter innan ”gåvila” men jag vill verkligen gå sakta fram så att jag bygger upp långsamt.
Det ösregnade…Tänkte först strunta i det. Men sedan sa jag till mig själv; Du hade ju bestämt…
Det kändes jättehärligt när jag var klar. Varm dusch. Frukost. Och sedan jobb.
Bra dag. Dessutom lyckades jag knipa 2 biljetter till Winnerbäck på Magasinet i Falun 😉
Det låter exakt som mig det där, men hos mig är det alltid benhinnorna som krånglar. Nu har jag åter börjat jogga så smått, Lidingö Tjejlopp som hägrar.
Mysigt ned Winnerbäck, jag kollade lokalen där han skulle spela härom dagen och det såg supermysigt ut. Jag har tappat stinget med konserter… har bara kent i november som mest känns som en begravning för mig.
Kram!
Ja det är trist när man inte kan springa -fast man vill…
Magasinet är supermysigt – var där på Thåström förut.
Ja förstår att Kent känns som begravning för dig som är ett så stort fan
Kram