VHAR 2015 – DNF


Det första lopp som jag någonsin brutit. Känns ju skitsurt men hade vi inte brutit så kanske vi hade varit ute än….

Vi tar det från början…Varken Ida eller jag var särskilt sugna på detta lopp. Vet inte riktigt varför…kanske av flera orsaker; dåligt förberedd, hinderbanan, deppigt och tråkigt just nu i vår familj, vet inte riktigt….. Båda väntade tydligen på att den andra skulle säga att vi inte skulle starta…suck…man ska lyssna på sin kropp och sitt hjärta…

Nåväl, jag fattade redan från början att hinderbanan skulle ställa till det. Jag var inte alls förberedd på en hinderbana innan start. Vi diskuterade fram och tillbaka vem som skulle ta den först. Vi hade också fått reda på att det var simning i prologen. Ida som varit förkyld tyckte att jag skulle ta den – jag tyckte väl egentligen också det. Men ville verkligen inte blöta ner mig i början eftersom jag brukar få kramp i magen när jag blir kall. På väg mot kontrollen som var i vattnet så tyckte väl Ida att jag var lite ”sävlig” – så hon sa: Okej, jag tar vattnet men då får du ta hinderbanan först!.

Prologen gick bra och sedan var det dags för hinderbanan. Började med en stång som man skulle göra en volt över. Den var så högt upp så man fick ta hjälp av sin lagmedlem för att komma upp – men det hjälpte inte mig. Misslyckades på den…Klarade man inte ett hinder så blev det 20 burpees som straff…

Hinder nr 2 var nån klänggrej som man också skulle ta sig över. Hade jag bara tänkt till lite så kanske jag hade klarat den – men man fick bara ett försök på varje hinder. Fail även på den och 20 burpees till.

Sedan däck som jag gick genom för att spara på krafterna. Ett hinder som man skulle under, över, under, över. Funkade ju. Kräla genom ett rör – tog mig igenom fast rumpan fastnade när jag försökte krypa, fick åla istället 😉

Lyfta en kettlebell-kula på 32 kg upp på ett bord. Jag fick upp kulan till brösthöjd sedan var det stopp. 20 burpees till. Tänkte allvarligt bryta redan här för jag visste att jag skulle bli tvungen att göra 40 burpees till eftersom det var armgång och repklättring kvar… :/

Klättra över ett staket och välta ett däck, gick väl bra.

Sedan var det armgång och repklättring – som blev till 40 burpess till. Fy fan i helvete vad jobbigt det var. Solen gassade och jag var slut i armarna, använde benen mycket istället men det fick jag sota för senare.

hinderbana

Till slut var plågan över och Ida var jätte-peppad att dra iväg för att jaga ikapp de andra. Jag var helt slut redan här. Hade ingen kraft kvar i benen till att cykla. Hittade den första MTB kontrollen efter lite letande.

Sedan växling till löpning. Benen var helt stumma. Fick en enervit tablett av Ida och efter ett tag kändes det lite bättre i vänster lår. Vi hittade kontrollerna utan problem och sedan var det växling igen till MTB – kommer inte ihåg att det var några större bekymmer med denna.

Växling till paddling. Där fick vi några uppmuntrande ord av Idas son: Att vi måste skynda oss….;) Iväg i kanoten. Som vanligt: KAOS! Ingen av oss kan paddla, än mindre styra. Vid en kontroll körde vi på grund, på en kontroll paddlade vi ett helvarv runt….

Växling till MTB och här vill jag minnas att det var mycket uppför. Här började det kännas tråkigt. Det var inte roligt längre.

Växling till sista löpsträckan och jag började känna av mitt knä trots mitt knäskydd. Haltade iväg mot  kontrollen nr 27 som vi hittade relativt lätt och sedan iväg mot 28:an. Vi hade sett ut en genväg så vi gick genom skog och ris (utan kompass – bara på känn) hamnade på rätt grusväg och sedan skulle vi gena igen för att komma på en stig ovanför ett grustag. Hittade en stig och började leta oss fram. Det dök upp nya stigar hela tiden som vi inte hittade på kartan. Vi gick fram och tillbaka men hittade ingen kontroll. Vi var nog där uppe minst 1 timme och letade innan vi beslutade oss för att ge upp…Vi visste att vi hade flera jobbiga kontroller kvar, bland annat upp för slalombacken. Så vi gick tillbaka till Kolgårn för att bryta. Jättetråkigt :/

Namnlös

Det var en riktigt tuff bana i år och det var inte optimalt att starta den med mjölksyra.

4,8 mil var vi ute innan vi bröt. Jag glömde stoppa klockan direkt vi kom till målet men ca 7 timmar var vi ute. 5.15 hade vi varit ute när vi stämplade sista kontrollen så vi irrade nog runt ett bra tag på kontroll 28.

Som vanligt ett bra arrangemang och bra publik och funktionärer som peppar.

Ett stort grattis till alla som kämpade sig igenom loppet. Det var inte Knäckehäxornas dag ute i skogen helt enkelt…

Lite mer positiv läsning är från våra första år som ”multisportare”:

2012
2013

Annonser

One thought on “VHAR 2015 – DNF

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s