HalvVättern 2015


I mål kom vi men jag har aldrig varit så nära att bryta ett lopp som jag var igår.

Vi kom till Linköping på lördag kväll. Checkade in oss och cyklarna på hotellrummet och gick ut och åt väldigt god pasta på 1854.

   
 Vaknade på söndag morgon av att det blåste nåt helt vansinnigt… Åkte till Motala och där var himlen mörk och det blåste minst lika mycket.

10:32 gick starten och vi trampade iväg. Hittade några att ligga bakom vilket var väldigt skönt.

Första biten (31 km) till Borghamn vållade inga större problem (förutom att det blåste rejält). Sedan kom backarna upp mot Omberg och vi gick upp för största biten. När man väl når toppen så är det väldigt vackert och man vet att det blir nerför 😉

Jag tror det var här jag fick problem med att jag först blev svettig och sedan kall om mage och rygg. Det började regna också så jag blev ännu mer kall. När vi kom till nästa depå vid Ödeshög (efter 52 cyklade km) hade jag sådan kramp i magen så att jag tänkte bryta. Satt på en stol inne på brandstationen och försökte få i mig kaffe och bulle men det gick inte. Magen krampade våldsamt och jag kände att jag var nära att ramla av stolen. Gick till sjukvårdstältet och frågade efter en filt men de var slut så jag fick en ”foliefilt” – en tunn historia som faktiskt värmde lite grann. Virade in mig i den och låg på backen en stund tills krampen började ge med sig. Tittade mot tältet där de tog emot de som skulle bryta…Tänkte stappla dit..Funderade fram och tillbaka hur jag skulle göra. Det verkade inte bli en angenäm resa med regn och blåst…Kom fram till att jag skulle försöka iallafall. Virade foliefilten runt magen och trampade ut på vägen. Då satt styret löst (!) Precis som att få ett tecken på att: Ge upp nu. Vände tillbaka och lånade verktyg för att skruva fast styret.

Trampade iväg med min foliefilt flaxande runt magen och det gick skapligt en stund. Solen började komma fram och det blev varmare så jag plockade av filten. Det dröjde inte länge innan krampen kom smygande tillbaka. Bet ihop och trampade, tänkte att jag åtminstone skulle cykla till nästa depå som var Rök – det var väldigt långt mellan Ödeshög och Rök (51 km) Visserligen lättcyklat om det inte hade varit motvind och magont.

Väl framme i Rök så lade jag mig i gräset en stund och då gav krampen med sig. Fick i mig lite blåbärssoppa och en bulle. Bara ca 5 mil kvar – det skulle jag väl klara? Siktade in mig på Skänninge depå som bara var ca 2,5 mil bort. Här hade vi faktiskt medvind också så det kändes skapligt lätt. Magen krånglade fortfarande så jag fick stanna ibland och vila och sträcka ut magen. Minsta ansträngning gjorde att jag flåsade. Vi kom till Skänninge och gick till massagetältet för både jag och maken började få kramp i låren. Jäklar vad ont den massagen gjorde – tårarna rann. Mina lår var tydligen iskalla så hon undrade om jag inte hade ett par extra byxor att sätta på mig…Nej tyvärr…

Hopp om livet igen – bara 2,5 mil kvar. Men fy satan vilken motvind. Jag trampade och trampade och kom ingen vart. Magen gjorde ont och jag hade kunnat bryta fast det var så kort bit kvar. Efter en evighet rullade vi in mot Motala men de hade gjort om så man kom inte in på det vanliga stället utan cyklade en ”omväg” som kändes (just då) som att man cyklade runt halva stan.

  
Tog tacksamt emot medaljen och gick mot Folkets Hus där jag gick in i värmen och slängde i mig lite varm mat. Janne ville inte ha så han väntade ute med cyklarna. Åh vad skönt det var att värma sig.

När jag tog av mig cykelbyxorna så var padden blöt och jättekall.

Jag var helt fel klädd. När jag har cyklat hemma så har jag haft en underställströja i ull. Den leder ju bort svetten så att det inte blir blött mot huden. Nu när jag cyklade så hade jag två löpartröjor under jackan. De blev blöta direkt när jag blev svettig.

Förra gången jag cyklade Halvvättern så cyklade jag på 6:39. I år 9:01…Det säger allt om hur mycket det blåste – för det var verkligen inget härligt väder 2012 heller. Sedan var banan lite annorlunda i år – men största problemet var ändå krampen i magen.

Både jag och maken tyckte att det nästan var värre än att cykla hela Vätternrundan förra året…men man glömmer ju fort 😉

Annonser

6 thoughts on “HalvVättern 2015

  1. Men vilken bragd! Jag blev lite mindre ledsen över att inte kunnat starta nu, jag kände mig helt enkelt för klen och vädret var för ”jobbigt” för min slitna kropp. Ser fram emot simningen nu och får se om jag kör vidare igen med Lidingöhalvan och Norberg innan jag förhoppningsvis avslutar med cyklingen nästa sommar i stället. Ska fundera på saken. Simma ska jag i alla fall göra!
    Hoppas att du haft medaljen på dig minst ett dygn nu, för det är du då verkligen värd.
    Kram och grattis!

    1. Tack 🙂 Det kändes skönt att ha kämpat sig i mål även om du nog var smartare som stod över 😉 Då ses vi kanske på simningen då 🙂 Kram

    1. Tack 🙂 Är huvudet dumt får kroppen lida 😉 Jag tänkte faktiskt på dig som genomförde en IM med magsjuka – och då tänkte jag att herregud då måste jag väl kunna cykla den här lilla biten också 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s