Lidingöloppet 2014


Vi tog oss igenom och nu har vi klarat En Svensk Klassiker. Så härligt.

Stressen och pressen började en bra bit utanför Lidingö – eller en bra bit utanför Stockholm. Bilköer….Vi trodde att vi var ute i god tid. Pyttsan. På en timme kom vi inte många km och det blev riktig panik på slutet. Absolut senast 45 min innan start ska man hämta sin nummerlapp (jag vet inte hur hårda de är på det – kanske att man kan få hämta den lite senare) 40 min innan Jannes start hämtade vi nummerlapparna och sedan gick vi mot starten i rask takt. Vi hann precis fram och få på nummerlapp och chip så var det dags för Janne att starta. Jag hade 10 min till min start och chansade på att jag skulle hinna kissa…Det var en lång kö till bajamaja också..så med 5 min till start var det bara att ge upp. Nere vi starten såg jag många som sprang ut i skogen och kissade så jag gjorde detsamma.

Vår strategi var att Janne skulle gå tills jag hade sprungit ikapp och sedan skulle vi köra vårt vanliga upplägg med att springa 5 min och gå 1 min.

De första 5 km gick bra och jag kom ikapp Janne som hade tagit sällskap med en man som gick med stora kliv. Han hade varit förkyld och kunde inte springa men han hade räknat ut att han skulle hinna gå om han gick i 10 min/km. Vi började springa och det flöt på lugnt och fint – inte ta ut sig i början…När vi sprungit ca 1 mil så började det kännas i mitt knä. Vi stannade vid sjukvårdartältet och frågade om man kunde göra något. Det enda de kunde erbjuda var att linda hårt runt knäet. Provade att springa igen men det var så hårt lindat så jag fick kramp i vad och knäveck istället….Stannade och plockade av lindan och sedan var det bara att gå.

Vi gick i rask takt för jag var rädd att vi inte skulle hinna innan repdragningarna. Passerade första repdragningen i god tid och traskade på mot nästa. Nu började det göra mer ont i knäet men det var bara att gå. Varje brant nerförsbacke fick jag gå baklänges nerför. Med 5 km kvar gjorde det ont hela tiden…bryta fanns inte på världskartan. Mannen med långa kliv gick om oss – det kanske hade lönat sig att gå med långa kliv hela vägen 😉 De sista km var det en lång rad av vaggande ”zombier” som gick i skogen. Alla mer eller mindre halta, trötta, uppgivna…Så kom då äntligen upploppet – flera trötta och halta tog sina sista krafter och sprang in i mål. Vi gick.

Vi klarade det. Vi klarade klassikern! Det känns jättebra men jag är inte nöjd. Jag har varit nöjd över alla lopp i klassikern som jag har lyckats ta mig igenom – men det känns inte något vidare att i mål i det sista loppet…Jag hade sett framför mig hur jag skulle springa och med jättetrötta ben och jättetrött kropp vara så lycklig när jag kom i mål.

Vi har tagit oss igenom loppen med alldeles för lite träning – och det är verkligen inte att rekommendera. Det går men det sliter på kroppen. Det är dessutom jättedumt.

IMG_0791

Trötta men nöjda över att ha kommit i mål

IMG_0792

Raddar upp mina medaljer från Lidingö. De tre till vänster är från Lidingö Tjejlopp, sedan Lidingö 15 och den stora fina är från årets Lidingölopp 🙂

IMG_0793

Här är årets klassikermedaljer. På Öppetspår fick man ingen medalj ;( – Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet.

Behöver jag säga att jag gillar medaljer? 🙂 Visserligen hänger de bara i garderoben men jag gillar att få en efter ett lopp 😉

 

Annonser

3 thoughts on “Lidingöloppet 2014

  1. Stort grattis!!! Verkligen bra jobbat ju! Jag var ju lite i samma sits nu med en krånglande kropp, men det är verkligen härligt att komma imål och få sin medalj. Jag har dem också på en vägg i klädkammaren. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s