Den 6 juni var det då dags för Tjejvättern. 10 mil på cykel. Som träning hade jag cyklat 2 mil (från Torsåker till Hofors och tillbaka) veckan innan…..I början på sommaren cyklade jag en gång till jobbet och sedan hem igen på eftermiddagen – drygt 2 mil sammanlagt.

Själva loppet gick bra och jag hade faktiskt krafter kvar när jag gick i mål – men så ont som jag hade i baken kunde jag inte föreställa mig att man kunde ha….Jag fick verkligen stålsätta mig för att kunna ens lyfta rumpan från sadeln den sista milen…så länge jag satt helt stilla var jag bedövad men om jag var tvungen att resa mig gjorde det så fruktansvärt ont….Jag visste inte att man skulle cykla utan trosor under cykelbyxorna så det var troskanterna som gav skav.

Tid: 6.22 varav en hel del tid gick bort till att fika i depåerna =)
Nästa år ska jag cykla på 5.30 – behöver då lägga ner lite mer tid på träning 😉