Vi har varit i Östersund på jobb och bodde då på Frösön. Från Frösön till Åre är det bara drygt 1 timmes bilväg så vi passade på att åka till Åre för en snabb titt och lite lunch. Det var första gången i Åre för mig och jag tyckte att det var väldigt fint trots tråkigt väder.
Synd att det blev en stressig tur eftersom vi hade bokat tid på SPA på Frösön på eftermiddagen.
Men jag kommer gärna tillbaka 😉 Nu vet jag ju hur det ser ut och vart det är fint att bo.
Ny träningsapp
Jag har laddat ner en ny tränings-app som är framtagen av Lofsan. Det är en ”PT-på fickan-app”. I gratisversionen finns två program men jag testar premium och där finns många olika program att välja på. Jag har lagt till löpträning, rörlighet och styrka till min träningsplan. Körde första styrkepasset i söndags och det funkade perfekt. Förklaringar (video) finns till alla rörelser så om man känner sig osäker är det bara att titta hur det ska gå till.
Håkan Hellström
Sammanfattar konserten med några få ord: Trångt, dryg publik som skulle springa fram och tillbaka hela tiden och en hel del låtar som jag inte kände igen. Annars var det bra 😀
Nationaldagsfirande
Dagen började med konsert i Boulognern i Gävle.
Vår Joyvoice-kör (tillsammans med Gävles kör) sjöng 5 låtar till ganska stor publik. Riktigt mäktigt att sjunga så många tillsammans. Vi var nog ca 120 personer.
Bäst gick det med ”För kärlekens skull” tycker jag.
Kvällen hade vi trevlig familjemiddag på Church Street där vi firade att dottern pluggat färdigt och att sonen bytt jobb. ❤
Siljan Runt 2017
Jag älskar att cykla MTB när det är varmt. Jag gillar racer när det är varmt. Jag hatar att frysa när jag cyklar. Jag hatar ännu mer att frysa och vara blöt när jag cyklar.
Där är förutsättningarna för årets lopp 😉
Förra året cyklade vi 7 mil och redan då bestämde vi att nästa år blir det 12 mil. Sedan missade vi anmälningstiden och blev utan platser. 3 veckor innan loppet fick jag så tag på 3 platser – och det var då träningen började…
Med glad min och sol hela vägen upp till Sollerön åkte jag före de andra i fredags för att hämta nummerlappar och checka in på hotellet. Maken och Salle var på golftävling och kom senare på kvällen. Salle hade aviserat regn på självaste lopp-dagen – men jag sa att man kan inte lita på väderprognoserna. Några stänk kommer det säkert men det blir nog inte så farligt. Lite grann var det för att lura maken också för han sa direkt att regnar det – då cyklar inte han.
Hämtar nummerlappar
Fin utsikt över Siljan
På morgonen när vi åkte mot Sollerön så regnade det…och det slutade inte förrän vi var tillbaka på hotellet att antal timmar senare 
Redan 10 minuter efter starten var jag genomblöt. Jag trodde ju på mig själv när jag sa att det inte skulle bli (så mycket) regn, så jag tog min tunna vindjacka som står emot lite väta. Regnbyxor kan man väl inte heller ha när man cyklar?
Maken hade en riktig regnjacka men inga regnbyxor. Så när cykelbyxan blir genomblöt och till och med den tjocka padden ”klafsar” – och det är inte varmare än kanske 6 grader – då blir det kallt. Jag tänkte för mig själv att jag cyklar nog till första kontrollen – det är inte värt att frysa så in i bomben. Men vid första kontrollen var de andra vid gott mod så jag tänkte att jag cyklar till kontroll nr 2. Under tiden jag cyklade så tänkte jag på att Salle vill nog cykla hela loppet så Janne och jag får turas om och cykla med honom medan den andra åker med i servicebilen och värmer sig…
Strax innan Tällbergsbackarna så fick Salle helt slut på batteri i sin handcykel. Vi ringde Johanna i servicebilen men hon var redan i Leksand och väntade på oss. Så det blev en stunds väntan i kylan. Jag stod och hoppade på stället för att hålla värmen, benen kändes pigga men stumma av kylan. Maken började bli slut i benen redan här.
Med nya fräscha batterier drog Salle på uppför och vi hann inte riktigt med. På ett ställe var det för brant så hans cykel spann och han började rulla baklänges. Jag trampade som en galning för att hinna dit innan han skulle rulla ner i diket, men en kille framför mig hann före och fick tag i rullstolen. Phu!
När vi väl kom till kontroll nr 2 i Leksand så hade vi ju avverkat mer än halva loppet och det kändes inte längre överhängde med att bryta. Jag var inte trött, tvärtom så kändes benen pigga och starka – men jag frös så väldigt. Varje nedförsbacke var en pina och varje uppförsbacke en välsignelse när man fick trampa upp lite värme i kroppen.
Resten av loppet var det bara att dela in i mindre delar. Sikta in sig på varje depåstopp. Det var ett problem dock. Det stämde inte med km-angivelserna till depåerna. Den första skulle komma efter 20 km – den kom efter ca 26 km tror jag. Den andra skulle komma efter 70 km och kom efter ca 75 km osv. På slutet blev det väldigt jobbigt. Jag hade ”hängt upp” mig på att nästa kommer vid 100 km och den kom efter drygt 110 km.
Loppet skulle vara 12 mil men var 12,7. Så lite problem med att mäta banans längd verkar det vara. Det var ganska jobbigt när GPS:en visade 12 mil och det stod några efter vägen och skrek: -Hejja, nu är det bara 8 km kvar! Det var de längsta 8 km på hela loppet.
Salle drog ifrån oss på slutet och jag väntade på maken som var helt slut i benen. Jag vet inte om det var rödbetsjuice-uppladdningen eller min ben-träning på gymmet – eller kanske en kombination som gjorde att mina ben kändes pigga hela loppet.
Det var väldigt skönt att svänga in över mållinjen och sedan gå och hämta sig en fin dalahäst. Det fanns bara röda kvar när vi kom i mål – men de är fina de också 😉
Tillbaka till hotellet för en kokhet dusch och lite mat. Salle planerade för nästa år – ”Då tar vi 16 mil”, tyckte han 🙂
Efterrätt!
Vårruset
Ösregn innan loppet som gjorde att jag nästan stannade hemma – men så tog jag mig i kragen. Lite regn har väl ingen dött av? 😉
Stannade på vägen in till Gävle och köpte en regnponcho, sedan klädde jag på mig dubbla jackor under ponchon så jag frös då inte innan loppet iallafall.
Mötte upp resten av laget och vi gick och kikade lite innan start. Provsmakade glass och svarade på frågesport – sådant som hör till.
Startade i startgrupp 2 och joggade i lugn takt hela loppet. Vid ca 800 m kvar började jag få känning i mitt knä så jag gick raskt en bit så att jag kunde springa in i mål.
Är nöjd ändå eftersom flåset kändes OK. Hade dock klätt mig alldeles för varmt så jag blev jättesvettig. Började frysa vid picnicken så jag åkte hem och duschade varmt och drack te för att tina upp.
Laddar om för cykling till helgen.
Raceweek och nytt lopp
Det är raceweek x 2 den här veckan. Vårruset idag och Siljan Runt på lördag.
Vädergudarna verkar inte vara på vår sida varken idag eller på lördag
Min racer är inlämnad på däckbyte då bakdäcket börjat få sprickor (kanske av att stå i garaget för länge…) Hoppas att jag får den imorgon så att jag hinner ta en tur på nya däcken.
Vi har även anmält till ett nytt lopp. Fjällturen (MTB) som går av stapeln i Funäsfjällen i mitten av juli. Vi tog distansen 42 km som kändes lagom med tanke på att det är i fjällen.
Racerpremiär
För en vecka sedan fick racern se dagsljus igen efter två års garagearrest. Vi tog oss ut på en försiktig tur på ca 17 km. Vingligt och ovant med de smala däcken när man är van med MTB.
I söndags bokade vi cykeldate med Salle som vi ska cykla Siljan med (om en vecka!) Han hade en tur på 6 mil runt Ockelboskogarna. Det började med uppför, uppför och ännu mer uppför. 
Sedan blev det nerför och nerför och stopp i Jädraås för en korv vid Kjellas Mack. Hungriga svängde vi in på macken – men den var stängd 😦 Det blev hungriga två mil tillbaka till Ockelbo, där vi trots allt hade en ohygglig tur. Salles fru bjöd på Västerbottenpaj…mums! Soprent till sista smulan 😉
Igår var det dags för tur igen och planen var Sandviken-Årsunda-Gammelstilla-Torsåker-Storvik-Kungsgården-Sandviken. Där planerade vi fikastopp i Gammelstilla. När vi kom dit var det stängt…Så vi trampade vidare – hade totalt glömt bort hur tråkig Hoo-vägen är, var tvungen att snabbt svänga in hos svärfar och låna toaletten för att bryta tristessen.
Vid macken i Torsåker blev det ett efterlängtat fikastopp. Glass, kaffe och Pucko 😉
Trodde att hemresan skulle bli lätt med lite ny energi i kroppen. Det blev den INTE. Tänkte ett tag lämna cykeln i Storvik och ringa efter skjuts. Men jag gick över till en beprövad teknik. Dela upp resan i mindre delmål. Efter ett tag svängde vi så in i Sandviken – så skönt. Och smart som jag är hade jag gjort en lasagne innan vi cyklade iväg – så efter varm dusch var det bara att hugga in 😀
